Våldtagen ängel (sorterar höstlöv)


Träden viskar att du sorterar döda löv i ett annat land.

Det är därför jag vadar i tung svart sand,

Du simmar – men i ett land som inte jag kan finna

 

Bortblåst av en darrande mörk hinna.

Knarkiga ögon ljuger för att tiden ska stå still

Du älskade – men inte som jag vill.

Älskade, repet blev allt för kort.

Ljusa dagar sorteras bort,

Du saknar – men i ett land som inte finns.

Kyss mina döda ögon, så kanske jag minns?

Här är jag kvar, tyngd på jorden – och våldtagen av orden.

Annonser

Du kommer inte åt mig, darling


Du river bort skinnet på min rygg.

Du skrattar tomt.

Jag älskar det.

Jag är dock redan skinnfri

Du sticker ut mina ögon med dina förlorade naglar

Du skrattar tomt.

Jag älskar det.

Jag var redan blind

Du stampar på mitt hjärta

Du skrattar tomt

Jag älskar det.

Jag sa, du hoppar bara på ett dött luftslott, skapad av fantasi

För jag är redan hjärtlös

Klockan..


jag är en del av tiden i ditt urverk,
som skulle visa dig genom tiden,  
skilja natt från dag
hålla ditt hjärtas tidtabell,
för att hinna med resan genom tiden
Men jag var en delen som visar fel
delen som behövdes bytas ut och kastas bort.
Bytas mot en ny som kunde skilja natt från dag.
Jag trodde jag ledde dig rätt, försökte få
dig att lyssna till klockans andetag
Men nu vet jag att det var mig det var fel på,
för jag är delen i ditt urverk som behöver bytas ut
Det var jag som var vilsen och inte du, för du
är den prefekta delen i ett urverk, som ville
visa mig rätt…men min jag gick felm
förlåt att du missade sista tåget till oss

jag är en del av tiden i ditt urverk,

som skulle visa dig genom tiden,skilja natt från dag hålla ditt hjärtas tidtabell,för att hinna med resan genom tiden
Men jag var en delen som visar feldelen som behövdes bytas ut och kastas bort.

Bytas mot en ny som kunde skilja natt från dag.Jag trodde jag ledde dig rätt,försökte fådig att lyssna till klockans andetagMen nu vet jag att det var mig det var fel på,för jag är delen i ditt urverk

som behöver bytas utDet var jag som var vilsen och inte du, för duär den prefekta delen i ett urverk,

som ville visa mig rätt…men min jag gick felmförlåt att du missade sista tåget till oss

Gift (från mitt hjärta)


Vi dricker av kärlekens vin i din trädgård. Du är beundrad, även av natten som lägger sig i din famn och vill vaggas lugnt hos dig.

Du är god. Genomträngande god.

Du skrattar så finurligt då jag säger hur vacker du är. Dina ögon tindrar som att du ägde LSD bakom hjärtat som pumpade upp substansen till din hjärna från ditt goda hjärta

Du är kärlekens, Allas hopp. Du min. Bara min.

Dina läppar formar vinet till ett hjärta och din erotiska tunga leker lockande mot dina läppar. Jag vill in med mitt förstånd mellan dig – så att månen dundrar mellan horisonten och blir en en klippa av röda hav  i din våta springa.

Du vet inte att det som du dricker är mitt gift. Gift, hämtat från mittt hjärta

Du dricker.

Jag ser att dina ögon somnar.

Somnar, faller in, igen, För evigt.

Vi kan aldrig vakna mer i din trädgård.

Under marken ligger du. Jag sitter ovan och dricker en segerskål -. av ditt krossade hjärta.

Det smakar bra, Jag älskar dig. Sa jag det?

Mörk Godnattsaga


Natten hade aldrig varit vackrare, det tyckte till och med natten själv- Allt var så stilla och ljuset flöt igenom det gröna landskapet. En stilla bris överaskade träden som darrade till av glädje då den vidrörde dom.

Allt var frid, til och med rovdjuren hade bestämt sig för att vila denna vackra natt. De satt till och med brevid de andra djur som vanligtvis var blodtörstande byten för dem,

Natten var magisk med lindriga ord. Där borta i den klara horisonten såg man två människovarerlser komma vandrande.  Efter ett tag så såg man att det var en man och en kvinna. Hon småsprang framför honom och hon skrattade där mannen försökte att ta kransen i håret i från henne.

-Busfrö, jollrade han då han fick tag på henne och hon lade sig ner på gräset. Att det skulle bli grönska på den sommarvita oskuldsfulla klänningen bekymrade inte henne alls. Den unga mannen tog ifrån kvinna sommarkransen – som hennes far bundit av kärleksfull tradition. Han hade skrattat när han bundit den åt henne. Han hade satt den på sitt huvud och tagit sin dotter till sitt knä och skrattat och sagt att det var i går hon var liten och sprang omkring och ropade på ängarna. Det var liksom som i går. Han blev  gråtmild till minnet. men insåg att hans älskade dotter var stor nog nu.

Mannen tog henne runt den smala midjan och rullade henne över sig.

Flickan lät sina händer rinna igenom hans mörka hår. Om han bara visste hur mycket hon älskade att dra fingrarna genom hans hår. Hon blev så lugn av det.

Det var deras kärlek som lyste upp paradiset och gav ett hopp till det som fattades. De låg och pratade länge. om allt möjligt – och allt omöjligt. Fåglarna satt och lyssnade och pickade varandra under vingarna.

Natten stod som högst upp och det forslade kärlek kring världen.

Allt blev tystare om möjligt och allt stannade upp ännu mer.

De såg varandra länge i ögonen och de badade i varandras själar som flöt omkring deras hjärtan. Han närmade sig sakta hennes putande och längtande läppar och de slöt sig kring varandra och allting dansade och deras kroppar tändes änglaeldar som tände eld på allt.

Hans händer längtade in under hennes klänning och hennes kropp darrade av lust. Han tog av sig sina byxor och lät sedan sina händer leta sig ner mot hennes grotta och han flöt in och fyllde upp det som tidigare varit tomt och hon älskade det. Han älskade det och dom älskade varandra.

Deras hudar svettades av den varma beröring som ropade efter varandra.

Tyst.

Plötsligt tyst.HImlen blev mörkare och ett kallt regn överaskade fåglarna som snabbt flög in under de stora träden och vinden blev hårdare och råare.

Mannens ögon hade blivit mörka och istället för att låta sina händer vila mot hennes bröst så flyttade han dom upp dom och tryckte sina ådriga händer mot hennes hals. Hennes ögon förvandlades från de mest lyckliga – till de mest fasade. Hon kunde inte förstå vad som hände.

Hon fick ingen luft. , men hann fann sin kraft och den låg i hans händer och han tryckte hårdare och han grät.Flickan var nu blek som ett lakan- Mannen satte sig på knä och lade sina mördarhänder på ansiktet och han skrek mot himlen. Himlen svarade inte för den sörjde att mannen mördat den vackarste kvinnan i den vackraste natten.

Månen faller (Ner)


I en sann dröm minns jag hur de skrek att månen föll ner,.

Som en rungande vass istapp på väg mot spädbarns huvuden,

Det var precis innan domedagen avslöjade månens planer.

Den natten var jag mest lycklig, för då visste jag att ljuset

inte skulle tändas på andra sidan vägen av satans hand,

Månen, faller, den faller, skrek den lilla flickan och sökte

sin moders beskyddande hand, som genomlystes av hämdens tårar,

då dennes far vill förföra sitt barns motståndskraft för mörkret

Mamma, Mamma månen faller, månen faller ner

Månen sjöng en sång innan den föll ner över alla

och den lilla flickan. Hon som fann ljuset

Innan månen föll ner.

Säg mig. Faller alltid månen ner då alla ler?

Kaos


Hon rider fattigt på demonens rygg, men vill rida rikt

hon fruktar hans fara

Det hon inte ser är att han gråter som hon gjorde innan tiden fanns,

utan tårar – med av en sorgsen lava av ensamhet.

och hur han ber henne utan ord,  att rädda honom

Verkligt morfin spunnet mellan deras läppar

barmhärtigheten föds av ljuset.

Underbart kaos. Deras kaos.