Som alla andra skriver jag om Bowie


Det är sorgligt att David Bowie är död. Det var ledsamt att väckas till Aftonbladets flash med den tråkiga nyheten. Jag hade nyupptäckt Bowie i fredags då denne fyllde 69 år och gav ut en ny skiva. Jag har alltid älskat denne man. Han var bara inte ett musikaliskt geni utan även en stor konstnär på många sätt. Under min uppväxt i Luleå så kallade jag mig själv för heavymetalsnubbe, och med mitt långa svarta hår, heavymeymetaltröjor med upp och nedvända kors och, med sifferkombinationen 666 skrivet i rinnande blod så brann mitt anarkihjärta på himlen.

Musiken skränade ut genom högtalarna, och skrämde det grannarna var det bara bättre. Men i min ensamhet då vännerna gått hem så kunde jag sätta på en låt med David Bowie. Han är en av de få som smög sig igenom mitt heavymetalhjärta av stål, och han gjorde det så bra att jag fick kontakt med mitt inre, som så plötsligt fick mig att känna mig vacker. Jag tror till och med att jag var kär I Bowie. Jag tyckte att han var så snygg på ett konstnärligt trasigt sätt. Hans blick fick nästan mina ben att bli till ett en deg. China Girl är en favorit, RIP, käre David och tack för allt du gett oss.

China Girl

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s