Ängeln med det svarta förlorade hjärtat



Diane, himlens vackraste ängel låg på sitt osynliga moln och väntade på honom. Den rätte. Den ende rätte. Hon visste att det var förbjudet, men utan honom skulle hennes vingslag sluta att slå. Hon log då hon tänkte tillbaka på den första gång de sågs. I den grå zonen. Den zon som var så förbjuden, för de båda. Men med kärleken fanns det inga bojor, och inga byråkratiska förbindelser och namnteckningar, som ändå ingen kunde läsa.

Hon tog av sig sina kläder, vinden lyfte bort dem. och vinden tog dessa plagg och låt dem rinna bort med en våldsam fart. Ängeln, var nu så naken, att havets is ej kunde lägga sig över allt, fastän det nästan var vinter.

Hon insåg väl inte hur oskyddad hon var där på molnet. Det var som att vänta på att ett rovdjur som gömde sig bakom några buskar, bara vakade där, för att ta offret, vid hennes svagaste tillfälle. Skulle hon hinna att kyssa honom, innan någon annan fann henne? Skulle hon få, och nå den kyssen som fick hennes änglablod att koka som en längtande lava som bara ville ut, ut ut.Kanske var det försent. För plötsligt blev molnet som var likt svävande bomull helt mörkt. Och det onda skickade ner en blixt mot hennes oskyddade kropp. Ett kallt och hastigt regn, var nära att fylla den stackars ängels små lungor. Åskan liksom skrattade så den lilla ängeln, ville krypa in i sin kropp.

En skugga uppenbarade sig. Ett rovdjur på väg till ett sista anfall. Ängels ögon lyste av skräck och hennes andetag blåste liv i stormen. Skuggan spottade ut blod på molnet. Dess elaka ögon gav blixtarna ett extra och elakt ljus. Odjurets mun skrattade mekaniskt. Förintelsens ögonblick var nära. Ängelns kropp, vidöppen som en stor grotta i urberget, Så sårbar. Så liten.

Rovdjuret hade två ben. Likt en människa. Det var ondska tatuerat på ryggen. En tatuering man aldrig glömmer. Ängeln väntade på ögonblicket, som skulle ta hennes liv. Men hon ville möta kärleken först. Kärleken den kärleken.

Rovdjuret anföll. Slutet var nära. Väldigt nära.

Rovdjuret slängde sig över ängeln, och med rått mod så dödade han ängels oskuld. Blodet målade sorg på molnet. Hans vassa naglar, målade han sin signatur på ängels rygg. Slutet andades snart inte mer.

Ängeln tryckte hårdare sin höft mot varelsen ”Mer Mer”, viskade hon ”Skada mig, låt mig få känna din onda kärlek i min kropp. Jag betalar med mitt liv.” Varelsens skrattade, och ängeln log. Hon var högre upp i

himlen än vad hon någonsin varit, men ack, sådan förbjuden himmel, och avsaknad av godhet.

I trädgårdarna lekte barnen. Plötsligt så rann ett änglaskrik över dem. Ett ljus, likt ett vackert norrsken tände upp allt. Det var en ängels sista och enda orgasm.

Bara för att hon bara ville ha kärlek, så betalade hon sitt liv. Men det var det bästa hon någonsin gjort.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s