Den mörka själen


Den mörka själen
En natt i en dröm fan jag två själar insvepta i ett
åskmoln. Jag drog ut dem därifrån och en blixt visade
genast med kraft den avsky som den fick av mig.
Jag lade ner de två själarna i mina handflator ty de var så
små att jag kunde vidröra de med min andedräkt av ren
Metall. Den ena själen tycktes vara ljus och den andra
själen darrade lite grann av ett blygt ljus.
Jag lade den ljusa till sidan. Han såg ut att vara redo att
gå vidare. Jag såg inte att han grät då jag avisade honom till
ensamheten. Den mörka själen spred sin gloria över den
nyuppfunna Atlanten där de sorgsna spelar violin med sitt
sista hopp. Vackert, som mörkret som satsar sitt liv på ett
sista hopp.
Den mörka själen och jag talade om att resa till den
punkt där allt gör så fasansfullt så lite ont att man orkar
andas litegrann. Det var som en Satans fest där –
djävulsdyrkande kvinnor sög på järnspett och slickade
infekterat blod till en lava som man kunde dricka och se
Guds fruktan av. Våra mekaniska skratt ekade som
ensamma stålskrapor i öknen. Vi funderade inte ens var
våra ord tagit vägen. Kanske hade vi sålt dem till en mörk
dvärg med aptit av att förlora våra liv till helvetet.
Ju mer vi drack av lavan, ju mer kvinnorna smekte våra
öppna sår med infekterat svek ju mer slapp vi känna. Vi
kände bara ytan som skrapade mot det sista liv som fanns.
Mina ögon kunde inte längre se bilder som förr. I en
dröm såg jag dock den ljusa själen jag lagt åt sidan. I
drömmen så klättrade han på en vacker blomma av silkes
röd kärlek. Jag försökte att nudda vid dem, trodde det
skulle kunna rädda mitt liv. Åtminstone litegrann.
Den ljusa själen skakade på huvudet och pekade på sitt
öga där ett hav rann ner mot det stora hjärtat som fick
honom att leva. Så stort. Innan jag dog, Innan jag förutsåg
min egen stillsamma men tomma död så hörde jag honom
säga: Den mörka själen ville dra ner dig till helvetet. Jag,
älskade dig, och ville varna dig. Jag ville inget annat. Det
var därför jag grät. Nu är det försent. Helvetet har ätit upp
dig och ingen kommer någonsin att älska dig. Ingen
någonsin

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s