Poeten på centralen


Jag hatar att bli igenkänd. Det spelar ingen roll på vilket sätt folk känner igen mig. Jag blir generad och stressad. Jag gillar inte alls att vara i centrum, vilket folk som inte känner mig bestämt hävdar att jag gör. Narcissist hävdar folk utan att överhuvudtaget ha koll på diagnoskriterierna. Avundsjuka och missunnsamhet är dock sanningen. Jantelagens tunga avskyvärda bojor.Jag har alltid tackat nej till media av olika slag. Jag har inte gått på en enda kändisfest där jag blivit inbjuden. Its not my bag on wine.

Men jag prova att dra folks uppmärksamhet till mig då jag åkte till Stockholm och flickvännen för tre veckor sedan. Jag unnade mig att resa med första klass. I vagnen fanns inte några kändisar om man inte räknar med Krister Ulfbåge då men kan såg otroligt trött ut och såg besviket ner i sitt ljumma kaffe,

Jag drack några öl och ett par glas vin för att i nästa sekund ringa flickvännen och säga att jag inte behövde dricka något för att våga träffa henne (Hon sa samma sak, och vid detta tillfälle så var nästan all ”matlagningsvin” uppdrucket av henne.

Nåväl, Jag satt på tåget och mådde som Birro, att äga hela världen och det är så bra så länge ingen har åsikter. Då jag närmade mig Stockholm C så tog jag denna sena eftermiddag på mig solglasögonen (kändisar har solglasögon) och jag tänkte bjuda hela Stockholm C på glimten att best-seller och supertwittraren;)  Jag var så himla bäst och så himla kaxig. Tanten framför mig (hon skakade som ett asplöv då hon öppnade dörren på vagnen. Jag puttade henne lite eftersom hon var seg som skumgummi;)

Nu skulle kändisen göra entre, hela centralen tystnade då jag klev av tåget. Perrongen andades av förväntan och folk bara väntade på att rulla ut sina röda mattor för mig.

Jag sträckte på mig lite extra, och råkade trampa på tantens ena fot. Hon såg livrädd ut och jag bara ”Mohahaha” Fast karma är en grej som jag alltid drabbas av, mitt hånskratt samt att jag inte såg något för att det var så mörkt pga solglasögonen gjorde att jag snubblade in i en vagn med väskor på. En normal människa ska vid detta laget insett att det inte är så bra med solglasögon pga mörkret och tagit av sig dessa. Gjorde jag det? Svaret är; Nej,. Jag zick-zackade mig mot entren mot Vasagatan och PANG gick jag in en av svängdörrarna som handlöst anföll mig. Det gjorde ont…

Sedan dess har jag tagit av mig solglasögonen och kommit ner på jorden;)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s