Kärleken är en fiende


Hon sätter sig ner.

Försöker att kyssa honom

. Han vänder sig bort. Hon frågar varför.

Han säger att han inte minns. Han minns inte hur man rör. Hur man berör. Hur man ens visar att man finns.

Hon ler. Försöker få honom vid gott mod. Hennes leende kunde väcka iskalla främlingar med avhuggna huvuden. Men hon når inte honom. -Varför når jag inte dig?, viskar hon så att himlen dansar. – Jag saknar ord och känslor säger han och tar på sig en kall blick. – Din jävla fitta, väser han. Hon tar hans ena hand och lägger den på hennes nakna och längtande bröst. – Känn mig, viskar hon – kom i håg mig. Minns du hur vi dansade en gång. Fast det var mörkt och allting skrek ihåligt. Han önskar att han ville. Han önskar att han kunde minnas det som en gång genomlöjd honom som en viskning av en magisk evig konstgjord andning, som om det funnits tårar hade dom svämmat över allt som var torrt. Han försöker att smeka hennes bröst- Men han minns inte. Allt han kan känna är smärta. Det gör ont. Ont på ett tomt och främmande sätt. Ljuset vaggar honom inte längre. I stället skriker han och slänger henne ner på det kalla golvet. – Dra åt helvete rinner hastigt ut från honom. Kärlek är inget annat än fiende. Han tar kniven och skär bort det vackra från henne. Hon är hackad i tusen skräckfyllda bitar. Kärleken är en fiende. Kärleken tar bara liv.

Annonser

En reaktion på ”Kärleken är en fiende

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s