Mörka koder från förr


Jag mötte henne i min egen spegel
Hon kom flytande. Igenom mig. Trots min att ingen kan gå igenom mig. Viskande som natten som brann under isen. Hon hade förlorat sitt hjärta.
Som flöt under de dova vindarna. Hon visade mig något. Jag blundade. Hon hade funnit koden till min själ.
Fyrsiffrig utan slut.
Demoner som ilsket sköt. Lindansare som föll. Tappade balansen. Blodbad. Blodhav. Skrik. Död
Det var så sexigt. Så brutalt! Näthinnor som exploderade, pulserade nakna kroppar. Heta. Våta. Vilsna. Tragiska rop, under mina kängor. Svarta, som allt inuti, utanpå.
Hennes naglar rev bort min hud från min rygg. Jag blev ljudlös. Hudlös. Huvudlös. Min hjärna skrattade
Mitt kön väckte hennes. Det pulserande.
Våt. Mörkt. brutalt. Tror våra ögon glödde. För vi tände mörkret Vått. Oheligt. Änglar som gråtande brann. Till svarta änglar som skrek ljuvligt.
Ljudlöst.
Vacker våldtäkt. Så brutalt. Tusen färger som delas i ett
Svart brustet hjärta.
Sorg för andra. Seger för oss.
Underbar brutalitet utan ett sken. barmhärtighet.
Tömmer våra hjärnor på koder från förr.
koder från det flytande huset.
De trodde de var rött. Tegel med doft av rosor.
men det var en odör. Ett svart hus som skrek
Din dödssång. Din bädd Ta mig nu, ditt odjur
Ta mig nu. Innan rödvinet väcker ljuset.
Låt oss brinna upp. ner. Någonstans.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s