Månen, livet osv

Jag har inte bloggat på ett tag. Jag vet. Jag ber mina få, men trogna läsare om ursäkt.I bland blir inte livet som man väntar sig. Det händer saker som man inte vill publicera. Det är en gigantiskt betongmur för en författare. Men vissa saker vill jag inte skriva om helt enkelt, bara därför de ligger för nära mig,,,

Jag har skrivit inledningen till den nya boken. Men efter tragiska händelser så har jag pausat skrivandet lite. Sedan är det lite plugg, och sedan praktik inom psykiatrin,.

Det är rätt konstigt, när allvarliga saker händer, kan jag inte skriva om det. Orden låser sig, och de flödar inte, precis som vingslag från en skrämd fredsfågel.Jag skulle vilja skriva av mig,men det finns mycket som gör att jag inte kan det.

Jag har världens underbaraste kvinna i mitt liv i alla fall. Min kärlek känns oändlig och jag insåg att jag måste sluta fly från saker och ting. Hon känns i mig, som ingen annan gjort. Hon är en spegelbild av mig. Saknaden är stor då hon inte är här..

Man måste ta hand om sina medmänniskor, medan de är i livet. Sedan kan det vara försent. Skammen som kommer efteråt, bara för att man var så förbannat egoistisk är enorm. Jag har förlorat två medmänniskor på en månad, och jag har samtidigt träffat kvinnan jag älskar. Det är mycket känslor just nu bara,

Allt som darrade

Änglar som går på Kokain
Jag har full pillerburk. Den är fylld av död. En död som
kväver dina älskade andetag. Dödens bruk som släcker
din längtan. Efter mig.
Ett sista glas vin som vidrör dina läppar, och mitt skratt
då du spiller på din söta mun. Jag känner en värme i mig
som är för mig bisarrt. Jag fylller ditt glas med dödens
burk. Jag tror jag gör det av kärlek. En sista natt med
mig. En sista djup kyss innan rullgardinen målar över
fönstret. Ett sista ”jag älskar dig”Dina ögon kommer
aldrig att längta mer. Det blir som ett passerkort, till
porten där änglarna är höga på kokain. Jag tar livet av
dig. Men jag gör det av kärlek. För kärlek är det värsta
som finns. Den får inte komma nära mig, Aldrig aldrig
mer. Sniffar hellre i mig en lina fylld med pest på din
bröstkorg efter vi älskat. Det var den gången vi älskade
som jag fylldes av bisarr värme. Det är lättare att låta
handklovarna göra märken i dina lena handleder och
släppa in mörkret mellan dina ben. Sov sött i den lund jag
grävt ner ditt vackra lik i. Jag vet att en fallen ängel
kommer att viska din sång med sina svarta döda vingar.
Den ängeln är jag. Även om den är svart och inte gråter.

Måndag, fast det finns dagar innan

Jag har försökt börja måla med olja! Jag önskar jag ej hade försökt. Det ser ut som en blind treåring tappat fingerfärg på golvet och sedan satt sig på det. Jag är totalt talanglös! Jag skulle säkert spärras in om mina alster blev offentliga. Bara skissa en streckgubbe är överkurs för mig!

Fast det finns ju bra saker i mitt liv också, rent underbara sådana! Jag har träffat någon som gör mig galen av kärlek, en kopa på mig, fastän mycket vackrare:) Hon var här i fredags.Vi drack vin och gjorde galenskaper. Hon ville visa sig lite pryd tror jag, och tog på sig sitt finaste och dyraste linne då vi skulle gå och handla. Men det syntes inte hur fint linnet var, upptäckte vi då vi var utanför affären, ändå frågade hon innan ”Ser det bra ut?” Jag bara nickade och tittade på hennes mörka undersköna ögon, jag insåg att alla andras ögon var likt skyltdockors, stela och grå. Hennes lever, och jag  vill leva inom dessa för alltid.

Då vi kom fram till affären så såg vi att hon hade dragit upp linnet, precis under armarna. Det var som att uppleva Spice Girls igen – fast på ett helt annat sätt. En normal flickvän hade dels blivit arg på mig för att jag sagt att linnet satt bra,fastän det inte gjorde det, och hon hade skämts att ha gått ut så…..Fast vi bara garvade hela tiden.:P

Jag har i dag börjat skriva på ett nytt manus. Får se hur det slutar….

De tusen dörrarna

Tusen dörrar kommer att stängas för alltid, en sluten evighet som sjunger dömda
sånger bortom de glömda oberättade sagorna. Dom var våra. Dom var hemliga.
Rann mellan våra läppar, de sagorna. Inte ens ekot fick lyssna, Så vi gömde våra
röster i en sluten låda och grävde ner dom i vår sal,
Man hör hur det brinner, samtidigt så förloras man själv i lågorna. Dödsdömda
tårar -kom hit, ni är min befrielse. Jag minns känslan då jag insåg att du seglat i
väg på svekets hav. Det var jag som gav vinden en chans att förföra dig. Bort från
mig, Seglet darrade som dina darrande läppar. Du seglade bort. Bort. Bort. Jag
minns den känslan precis som någon just amputerat mitt skrik. Jag vill minnas att
smärtan brann – som ett skott från den sista pistolen på slutna gator. Jag minns
hur smärtan avlivade allt gott som fanns i mig. Det var länge sedan. Det tog inte
död på mig. Men nu är smärtan borta. Men jag sörjer, som en nattlig madam som
saknar mun och ögon. Jag känner mig som en tom evig brunn. Ingenting som ens
ekar. Allt är borta. Jag saknar smärtan, för det är det enda jag hade kvar av dig.
Spela en sista sång på din sagolika förföriska flöjt En sista gång vill jag dansa
med dig, Innan fragmenten har förlorats och svept in mig en tvångströja, På jakt
mot. Ingenting

Vi ses i Västerås!

Ses på lördag i Västerås!   Glöm inte bort min föreläsning på biblioteket i Västerås! Jag kommer att finnas tillgänglig efteråt för att svara på eventuella frågor. Jag kommer mestadels tala om hur ”Pojken som inte fick dansa” blev till!

Hörsalen
18:00 – 18:30 Källarmästarna
19:00 – 19:30 Visans Vänner i Västerås – Visan genom tiderna
19:45 – 20:30 Livet på Viksäng
21:00 – 21:30 Jonas Lindh, poet och författare, berättar om sitt skrivande
22:00 – 23:00 Tina Wilhelmsson och Annelie Salminen

Döden påminner och kärleken den växer

Jag har inte bloggat på länge. Jag har inte haft lust. Kanske vill jag inte dela med mig av allt hela tiden. Livet följer sina stilla siluetter och ljuset, som jag inte trodde att det fanns tränger igenom det ogenomträngliga, det kallaste, det hårdaste.Det tränger igenom allt jag trodde var dött. En vän dog för ett tag sedan, Jag tänker inte ta upp det här. Sorg är alltid personlig, och jag är ingen jävla Birro som gör allt för att synas, och för att det ska vara synd om mig. Bara ett gott råd. Lös alla konflikter, en gång är det försent och då gråter ni med ett tomt glas i handen, Inte ens alkoholen kan rädda er. Den som tidigare fick er att flyta.

Just som livet ändå var mörkast. Precis då jag hade gett upp. Kärleken var bara ett antal bokstäver på en skrynklig lapp fylld av lögner., Jag grät tomt. Väldigt tomt. Fåglarna kunde inte flyga längre, havet hade glömt hur det flöt. Plötsligt så fann jag kärleken, någon jag ville dela livet med.Den andra delen av mitt hjärta, och den delen av himlen jag trodde var en illusion. Hon den nya den enda. är någon som förstår mig, som vill förstå mig, Hon är min skugga, den delen av mig jag tidigare skyggade för. Hon gör mig glad. Älskar hennes vilda hjärna, och hennes underbara gränslöshet. Hela hennes vackra jag.  Min underbara människa,min livskamrat och själsfrände. Sedan i tisdags så delar vi verklighet ❤

,.