Stulet rakblad, känner du?


Vin.

Skön musik.

Jag talade om livets mysterier. Hon kom och satte sig brevid mig, Skön som smärtfri. Underbar som barmhärtighet bakom en stulet rakblad.

Känner du?

Helt underbart.

Jag låtsas som det regnar stilla våta droppar på rutan i sensommarnatten.

Det var den natt allt kunde dansa.

Hon lade armen kring mig, För mig var det som att stoppa en sylvass hotande kniv kring mitt bara strupe.

Panik. Panik,. Måste fly.

Hon tittade på mig med öppna välfärgade empatikst ärliga ögon

Jag vill inte se sånt. Det är ett hot.

Hon viskade, och av orden så samlades en rödgrön dansande nyans i rummet.

”jag tror dina tårar tränger sig igenom sten”

-Skitsnack, sa jag och ställde mig upp. Det var ett självförsvar mot något jag inte vill höra, något jag inte vill uppleva.

Hon satte ner sitt huvud och grät strömma ärliga tårar.

Jag gick ut och ställde mig och rökte, Jag tänkte.

Nedanför mig en sten, stor som berg. Till min fasa så krympte stenen och blev till sand. Jag hade något på kinderna. Vad var det?

Det var något som hette tårar som blötte den bedjande marken, och smälte tårarna.

Jag grät genom sten, hon grät för att jag var lögnen själv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s