Han som målade


Natten hade aldrig varit vackrare, det tyckte till och med natten själv- Allt var så stilla och ljuset flöt igenom det gröna landskapet. En stilla bris överaskade träden som darrade till av glädje då den vidrörde dom.

Allt var frid, til och med rovdjuren hade bestämt sig för att vila denna vackra natt. De satt till och med brevid de andra djur som vanligtvis var blodtörstande byten för dem,

Natten var magisk med lindriga ord. Där borta i den klara horisonten såg man två människovarerlser komma vandrande.  Efter ett tag så såg man att det var en man och en kvinna. Hon småsprang framför honom och hon skrattade där mannen försökte att ta kransen i håret i från henne.

-Busfrö, jollrade han då han fick tag på henne och hon lade sig ner på gräset. Att det skulle bli grönska på den sommarvita oskuldsfulla klänningen bekymrade inte henne alls. Den unga mannen tog ifrån kvinna sommarkransen – som hennes far bundit av kärleksfull tradition. Han hade skrattat när han bundit den åt henne. Han hade satt den på sitt huvud och tagit sin dotter till sitt knä och skrattat och sagt att det var i går hon var liten och sprang omkring och ropade på ängarna. Det var liksom som i går. Han blev  gråtmild till minnet. men insåg att hans älskade dotter var stor nog nu.

Mannen tog henne runt den smala midjan och rullade henne över sig.

Flickan lät sina händer rinna igenom hans mörka hår. Om han bara visste hur mycket hon älskade att dra fingrarna genom hans hår. Hon blev så lugn av det.

Det var deras kärlek som lyste upp paradiset och gav ett hopp till det som fattades. De låg och pratade länge. om allt möjligt – och allt omöjligt. Fåglarna satt och lyssnade och pickade varandra under vingarna.

Natten stod som högst upp och det forslade kärlek kring världen.

Allt blev tystare om möjligt och allt stannade upp ännu mer.

De såg varandra länge i ögonen och de badade i varandras själar som flöt omkring deras hjärtan. Han närmade sig sakta hennes putande och längtande läppar och de slöt sig kring varandra och allting dansade och deras kroppar tändes änglaeldar som tände eld på allt.

Hans händer längtade in under hennes klänning och hennes kropp darrade av lust. Han tog av sig sina byxor och lät sedan sina händer leta sig ner mot hennes grotta och han flöt in och fyllde upp det som tidigare varit tomt och hon älskade det. Han älskade det och dom älskade varandra.

Deras hudar svettades av den varma beröring som ropade efter varandra.

Tyst.

Plötsligt tyst.HImlen blev mörkare och ett kallt regn överaskade fåglarna som snabbt flög in under de stora träden och vinden blev hårdare och råare.

Mannens ögon hade blivit mörka och istället för att låta sina händer vila mot hennes bröst så flyttade han dom upp dom och tryckte sina ådriga händer mot hennes hals. Hennes ögon förvandlades från de mest lyckliga – till de mest fasade. Hon kunde inte förstå vad som hände.

Hon fick ingen luft. , men hann fann sin kraft och den låg i hans händer och han tryckte hårdare och han grät.Flickan var nu blek som ett lakan- Mannen satte sig på knä och lade sina mördarhänder på ansiktet och han skrek mot himlen. Himlen svarade inte för den sörjde att mannen mördat den vackarste kvinnan i den vackraste natten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s