De vita människorna Kapitel 2


Kontaktpersonen

Fridas mobil ringde då hon låg i soffan och brottades med sina tomma smärtfyllda tankar. Hon lyfte kraftlöst upp mobilen och såg på displayen att det var Martin Isaksson som ringde. Martin var hennes kontaktperson. Han var egentligen en vanlig student som läste mattematik. Han var 23 år gammal. Han var lång och mager. På sin kraftiga men korta näsa hade han stora runda glasögon. Han påminde om en svensk Steve Urkel. Frida kastade i väg mobiltelefonen till andra delen av den gröna slitna soffan. Hon ville verkligen inte ha med Martin att göra Frida trodde att han var kär i henne, men det var nog mer besatthet. Det var meningen att de skulle träffas två gånger i veckan för att göra aktiviteter tillsammans. De gånger de hade träffats för att göra något hade slutat med att de alltid hade fikat på stadens tråkigaste fik . Hon ville alltid få fikat bortstökat så att hon kunde gå hem och lägga sig på soffan för att invänta döden. Martin hade klara direktiv från socialen hur allt skulle gå till och vad de skulle göra. Framför allt fanns det en plan på hur Frida skulle kunna komma ut i det sociala livet själv. Martin ville verkligen hjälpa Frida. Men Frida var mer övertygande än både socialtjänsten och Martin. Hon ville att Martin skulle köpa ut sprit från Systembolaget. Hon hade frågat en gång tidigare, men hade han bestämt avböjt. Frida gav sig inte, utan nästa gång de sågs hade hon tagit på sig en urringad tröja som Martin inte kunde få ögonen ifrån. Han spillde sitt kaffe otaliga gånger på fiket då han såg hennes putande bröst.

7

”Martin”, viskade hon då de var på väg att lämna fiket. Hon fortsatte”Jag vill ha en flaska sprit från bolaget. Kan du ordna det?” Martin tog av sig sina glasögon och de små grisögonen blev mindre än vad Frida trodde att de var. Hon ville bara kräkas och gå därifrån. Men hon svalade sina kvällningar och log motvilligt mot honom. Hon såg fortfarande Martins tveksamma min. Hon förstod att hon var tvungen att gå ett steg längre. Hon lade sin hand på Martins skrev under bordet. Sedan log hon igen. ”Snälla Martin”, viskade hon.”Snälla söta?” Hon kände hur det växte i skrevet. Frida ville återigen kräkas. Martin reste sig hastigt upp och man kunde tydligt se konturerna av hans penis i de trånga jeansen. ”Okej”, sade Martin och började gå i väg Stanna kvar här. Jag är strax tillbaka” Det dröjde inte länge innan han var tillbaka. Han såg inte ut som någon som langat till en minderårig, utan han uppträde så nervöst att man istället kunde tro att han smugglat vapen. Han var dock inte den personen som ens skulle våga hålla i en knallpulverpistol utan att få dåligt samvete och vara fylld av ånger för all framtid. Frida reste sig upp och gick fram emot honom. Hon tog påsen som han darrande höll i sin vänstra hand. Plötsligt så kände hon sig skamsen som lurat den stackars tönten att köpa ut åt henne. Utan att hon egentligen själv visste varför så drog hon med honom på toaletten och drog ner hans byxor och började suga av honom. Martin såg inte ut att njuta, utan han såg livrädd ut, precis som att Frida hade velat skada honom. Efter någon minut så fick Martin utlösning. Han sprutade hela Fridas mun med sin vettskrämda sädesvätska. Han såg fortfarande livrädd ut. Visste han vad

8

som hade hänt egentligen? Frida undvikte att visa Martin hur illa hon mådde. Frida satt fortfarande nedböjd på golvet. Om hon hade velat kräkas tidigare så var det värre nu. Hon greppade tag i kassen från Systembolaget och reste sig upp. Innan hon öppnat dörren till toaletten så sade hon till Martin. ”Vi borde inte ses mer” Martin såg ut som ett barn som ville gråta. Hans tunna läppar darrade och tårar hittade ut genom hans ögon.”Frida, snälla. Vi måste ses. Jag älskar dig”, snyftade han Frida kunde inte låta bli att tycka synd om honom. Hon gick fram till honom” Martin, Säg till din chef att vi träffas och att det går bra för mig. Det är ju bra för dig, och mig. Dessutom får du ut din lön då”Martin skakade på huvudet och snyftade: Om jag var en tuff kille, precis som du är en tuff tjej hade du då velat ha kvar mig?”Frida tänkte efter för att kunna ge ett ärligt svar ”Nej jag tror inte det, alla män är skit. Jag är säker på att du är bättre än de flesta. Men jag söker hela tiden efter killar som är det motsatta. Du är ingen skitstövel du, sade hon menande. Det är därför jag inte kan respektera dig” Tiden gick och de sågs inte mer Martin kunde ibland ha perioder då han ringde dygnet runt. Frida svarade aldrig. Någon gång ringde han också på hennes dörrklocka. Hon kikade genom dörrögat och såg honom stå där. Han hade försökt att byta stil, det var ett försök att kunna tränga sig in i hennes låsta hjärta. Han hade börjat sminka sig, men kajalen satt inte rätt. Den var målad långt utanför hans ögon. Han hade en skinnrock som var svart. Den var minst tre storlekar för liten. Det var dock något i hans kroppsspråk som Frida blev lite rädd för. Han var på väg att förvandlas till något som hon

9

inte gillade alls. Var det ens denna Martin som Frida träffat tidigare? Hon kunde inte låta bli att undra. Martin verkade mer och mer desperat. Den sista tiden var han hotfull då han talade in på hennes telefonsvarare. En gång ringde han på hennes dörrklocka mitt i natten och skrek att han skulle ha henne. Frida blev rädd över hur han hade förändrats. Han bankade och slog på hennes dörr. Det var första och enda gången hon ringde polisen. Då polismännen kom i trappen och tog iväg honom så hörde hon hur han skrek:”Jag ska ta dig din fitta, mig lurar ingen. Jag ska hämnas” Frida grät för att hon tyckte att det var hon som förstört honom. Hon hade tagit honom på en av sina vilsna och oändliga stigar. Det skulle kosta mer än vad hon anade. Det räcker inte alltid att bara blunda.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s