Jag skyller på media


Jag hade tänkt vara ledig i dag. Är trots allt ganska sliten då jag jobbar 80% och pluggar 100%. Jag ställde inga klockor, och tänkte sova länge. Jag tänkte inte ens plugga.

MEN

07.02 ringde telefonen. Jag kände inte igen numret så jag svarade. Det var jobbet. Jag hade glömt att ta bort tillgängligheten….Snäll som jag är? Så tackade jag JA och tio minuter senare var jag på jobbet. Fast jag ska inte klaga. Jag trivs! Förhoppningsvis så åker jag och Bus till Borlänge i morgon och hämtar min Iphone. Vi får se:) Jag jobbar hela helgen sen.

I dag skulle jag ha åkt med x:et till Bråvalla. Hade velat vara där. Fast det blir nästa år. L ivet går vidare:)

Många undrar varför jag kallas ”Rödvinspoeten” Här är svaret. Jag skyller på media!’

 

20049_288385357218_544107218_3622564_4521706_n21

Annonser

Andas in mig


 
 
 
 
 

 

 
Rate This

 

 

Du säger att jag inte ger dig någonting. Inga gåvor som lämnas från mina händer till dina längtande.

Jag har sparat det bästa till dig ska du veta.

Då du sitter vid min dödsbädd med tårar i ögonen, och då jag tar mitt sista andetag då spar jag allt och lämnar det i andetaget.

Där finns allt du saknat och trånat efter.

Andas in mig. Andas in andetaget. Slut dina ögon och andas in.

I det finns allt jag kan ge till dig och lite till.

Andas in.

Andas in mig

Andetaget är designad av ord.

Jag älskar dig

Andas in

Andas in mig.

Våra själar älskar som en fred som förintat sitt eviga krig, Till sist.

Det sista jag gör.

Är det första du gör

Andas in mig.

Lovisa, ängeln som dog


Lovisa, ja så hette hon. En ängel född av havet och skapad av vinden. Hon finns alltid där, fast vi ser henne inte. Hon burkar tända stjärnorna och befria havet från sin frossande tjocka is. Lovisa,, min skatt, mitt mod och den som slickar mina sår fast hon inte har någon kraft kvar. Ingen vill se henne, ty hon är ingen vacker ängel. När de andra änglarna dansar på molnen och dricker av solens stårlar, så finns hon där,. gömd under ett åskmoln i en kedja som de vackra och goda änglarna gjort av sina händer för att dölja de fula för de människor som de tjänar.

Ingen vill se en ful ängel, även om hennes krafter är goda. Det insåg Lovisa för ett par nätter sedan. Hon vaknade i en tom gråt, kände om kedjan runt hennes hals fanns där. Det fanns inte där. – Är jag fri, viskade Lovisa till sig själv. Är min fulhet accepterad nu?

Under hennes kudde låg ett bit mörker som skurits ut av en gång en fallande ängel. På en lapp skriven med gudomliga änglahänder stod det. ”Lovisa, världen håller på att gå under. Allt fult måste bort. Vi ber dig svälja mörkret så att du kvävs. Rädda världen Lovisa. Ingen vill ha en ängel som inte kan spegla sig med människorna, Sörj inte Lovisa. Ingen kommer att sakna dig!

Lovisa tittade ut över himlavalvet och dess människor hon tjänat. Hon insåg att systrarna hade rätt. Hon svalde och i hast mörkret, och något dog därborta när Lovisa stryptes till döds av mörkret så grymt.

Det fattas nu godhet. Det fattas kärlek. Men vem bryr sig i denna värld om det? Ingen kommer någonsin bry sig att ingen någonsin tänder stjärnorna igen

Det mörker som du ser, det förtjänar du

Tisdagsvammel


Skönt att jobba lite extra i dag och i morgon.Behöver varenda krona. Trots jag både jobbar och pluggar nu får jag inte typ ut ett nickel denna månad! Wierd. Jag trivs bra med sommarjobbet iaf. Dessutom fick jag ett B i uppgiften i Rättspsykiatrin. Skönt, då  kan jag avslappnat ta tag i nästa:)

Sakta börjar en ny roman ta form i skallen nu, men bara ytterst sakta:) Vi får se vad som händer. ”Wilda” lade jag ner efter nästan 200 sidor. Jag kanske kan rädda en del av historien i alla fall, men med en annan central händelse. Storyn blev lite platt och tråkig, men också ovanligt pervers för att vara jag;) Gissar att twitter skulle debattera sönder storyn;)

Jobbar kommande helg. Fast nästa helg åker jag till Västerås och hälsar på L! Var längesen jag var i Västerås sist. Tror det var då jag dejtade J där…

”Det är för varmt”


Grannen sitter och röker på sin altan med bar överkropp. Det känns som att uppleva ”Saw” på riktigt. Han flämtar och hostar, Tänder en ny cigarett och hostar ännu mer. Han dryper av svett och den bruna spruckna plaststolen han sitter på blir alldeles blöt av svetten. Han tittar på solen och kisar. Han klagar på att solen skiner starkt och tar ytterligare ett bloss av den baltiskt inköpa cigaretten. Han hostar och tittar på solen igen och kisar och försöker slå ihjäl en fluga som sitter på platsbordet som är täckt av tomma ölbrukar. Han reser sig hastigt och råkar sparka till askoppen som står på altangolvet så att den spricker och fimparna regnar över altanten. Han hostar återigen och tittar på mig med allvar i blicken. Han rättar till sitt ena bröst och väser ”Det är varmt. Det är alldeles för varmt. Det känns som jag sitter i en gaskammare”  Jag skakar på huvudet och frågar ”Hur vet du hur det är. Har du suttit i en gaskammare? Är det förklaringen att du hostar hela tiden?”  Grannen hostar igen och torkar sig i pannan och säger ”Nu var du lustig va. Tror du att du är rolig?” Jag skakar på huvudet och säger ”Inte det minsta”

Grannen klagar alltid. Det är FÖR varmt. Det är FÖR kallt. Det regnar FÖR mycket, det regnar FÖR lite. Han vann INGA pengar på tipset eller han van FÖR mycket pengar på tipset

Han började förfesta sensommaren 1998. Han firar visst något SM-guld som Djurgården vann. Han förklarar för mig medan han försöker imitera Zlatan md sin finska brytning ”Jag var bollkalle på en match när jag var liten. Jag tror det var en match mellan Högadal och Hultsfred: Jag stod vid ena kortsidan. FIck hämta bollen en gång då domaren råkade nudda vid den” Sedan blir han gråtmild och går in

Diane


Diane, himlens vackraste ängel låg på sitt osynliga moln och väntade på honom. Den rätte. Den ende rätte. Hon visste att det var förbjudet, men utan honom skulle hennes vingslag sluta att slå. Hon log då hon tänkte tillbaka på den första gång de sågs. I den grå zonen. Den zon som var så förbjuden, för de båda. Men med kärleken fanns det inga bojor, och inga byråkratiska förbindelser och namnteckningar, som ändå ingen kunde läsa.
Hon tog av sig sina kläder, vinden lyfte bort dem. och vinden tog dessa plagg och låt dem rinna bort med en våldsam fart. Ängeln, var nu så naken, att havets is ej kunde lägga sig över allt, fastän det nästan var vinter.
Hon insåg väl inte hur oskyddad hon var där på molnet. Det var som att vänta på att ett rovdjur som gömde sig bakom några buskar, bara vakade där, för att ta offret, vid hennes svagaste tillfälle. Skulle hon hinna att kyssa honom, innan någon annan fann henne? Skulle hon få, och nå den kyssen som fick hennes änglablod att koka som en längtande lava som bara ville ut, ut ut.
Kanske var det försent. För plötsigt blev molnet som var likt svävande bomull helt mörkt. och det onda skickade ner en blixt mot hennes oskyddade kropp. Ett kallt och hastigt regn, var nära att fylla den stackars ängels små lungor. Åskan liksom skrattade så den lilla ängeln, ville krypa in i sin kropp.
En skugga uppenbarade sig. Ett rovdjur på väg till ett sista anfall. Ängels ögon lyste av skräck och hennes andetag blåste liv i stormen. Skuggan spottade ut blod på molnet. Dess elaka ögon gav blixtrarna ett extra och elakt ljus. Odjurets mun skrattade mekaniskt. Förintelsens ögonblick var nära. Ängelns kropp, vidöppen som en stor grotta i urberget, Så sårbar. Så liten.
Rovdjuret hade två ben. Likt en människa. Det var ondska tattuerat på ryggen. En tattuering man aldrig glömmer,Ängeln väntade på ögonblicket, som skulle ta hennes liv. Men hon ville möta kärleken först. Kärleken den kärleken.
Rovdjuret anföll. Slutet var nära. Väldigt nära.
Rovdjuret slänge sig över ängeln, och med rått mod så dödade han ängels oskuld. Blodet målade sorg på molnet. Hans vassa naglar, målade han sin signatur på ängels rygg. Slutet andades snart inte mer.
Ängeln tryckte hårdare sin höft mot varerlsen. -mer mer, viskade hon – Skada mig, låt mig få känna din onda kärlek i min kropp. Jag betalar med mitt liv. Varelsens skrattade,  och ängeln log. Hon var högre upp i himlen än vad hon någonsin varit, men ack, sådan förbjuden himmel, och avsaknad av godhet.
I trädgårdarna lekte barnen. Plötsligt så rann ett änglaskrik över dem. Ett ljus, likt ett vackert norrsken tände upp allt. Det var en ängels sista och enda orgasm.
Bara för att hon bara ville ha kärlek, så betalade hon sitt liv. Men det var det bästa hon någonsin gjort.
Rovdjuret reser vidare. I natt är han med dig. Det är dags att betala din skuld