Inuti Wilda


För er son önskat.

 

Här är inledningen till ”Inuti Wilda”

 

Det var som att bilens motor saknade ljud. Det var som att den inte orkade mer och att den istället flöt trögt längs vägen som slingrade sig framför oss, motvilligt likt en orms konturer. Den låg stilla, men den kanske låg på lur för att i nästa ögonblick blixtsnabbt hugga sitt mot byte, det vill säga oss. Jag tittade hastigt på bensinmätaren och fastslog att bensinen skulle räcka de två milen som var återstod Det återstående, det slutgiltiga var de två milen som var vägen till den staden jag en gång föddes i och som jag sedan flydde från. Jag hade flytt i panik, precis som jag alltid gjort så även om det inte fanns något att fly från. Det kändes som att vägen bakom om oss rasade och att det inte fanns något att återvända till. Vi var själva lika tysta som bilens motor

Annonser

Stand up – Det var kul..


Jag funderar på att köra lite stand up igen. Bara en gång till för att minnas känslan. Det var en trevlig tid även om allt gick överstyr efter ett tag. Många drömmar besannades men många krossades också. Det var aldrig värt det. Men man lär sig av sina misstag. Det var ändå trevligt så länge det varade. Minns Avesta 2011. Här nedan Aron Flam, Magnus Betner, jag och Frida.

En djävligt rolig kväll.

Men det återstår att se vart jag ska uppträda. Kanske Big Ben eller på något liknande ställe.

HBild

Onsdag. Då äter man inte ärtsoppa


Jag hinner knappt blogga längre. Jag har sällan ledig tid numera. Det är skola och plugg. Det är flickvän och massor med kärlek. Jag försöker att jobba med ”Inuti Wilda” så gått det går. Jag tror jag skrivit 20 sidor totalt, vilket är cirka 15 % av boken. Jag tror jag har kommit på en riktigt bra roman! Karaktärerna blir riktigt spännande!

Lite siffror för ”Pojken som inte fick dansa”

Den går bra som e-bok. I dag låg den på plats 12 som mest utlånade e-bok i kategorin ”Fantasy” Det är mycket bättre än vad jag förväntade mig:) Tack till alla som har läst den!

 

Lämna ditt telefonummer efter pipet så hör jag av mig (angående mitt företag)


I dag startar bokrean. Ge er i väg och handla lite böcker!  Vi läser alldeles för lite böcker i detta land. I stället facebookar vi om helt onödiga saker och instagrammar vår lunch. Snart visar vi väl upp avföringen också…

Vi tar sedan reda på om våra inlägg blivit gillade eller kommenterade. Det där med att kolla vad andra skriver är vi inte lika bra på. Detta förbannade bekräftelsebehov.

Alla vill vi bli stjärnor, men det slutar med att bara vi tittar på oss själva i spegeln. Vi dammar av oss dammet. Sorgens damm. Egoismens damm. Varför blir jag inte sedd? Hm. Då kanske du ska lära dig att se de omkring dig först?

Inom kort kommer jag eventuellt att starta ett litet företag – om allt går i lås. Det kan bli riktigt spännande. Det handlar om skrivande på olika sätt. Jag kanske behöver en kollega. Om du är intresserad av att tjäna lite extra pengar, så hör av dig till mig så får vi pratas vid. Skriv till mig:  lindh_jonas@hotmail.com   så hör jag av mig till dig..

 

 

 

Jag är rädd för mig själv för att jag är så positiv


Jag är otroligt begåvad på att…..inte göra uppgifterna till skolan.

Jag har gjort allt i dag, förutom ha gjort det jag ska göra. Men jag har i alla fall hunnit åtta sidor in i ”Inuti Wilda” Tyvärr har det varit riktigt tråkigt att skriva då texten just nu innehåller väldigt mycket bakgrundsinformation om en av karaktärerna Det blir lätt att texten blir informell, vilket jag avskyr. Orden känns inte levande.

Nåväl. Nu är det tråkiga över i alla fall. Jag hoppas att fixa några sidor till innan helgen då flickvännen kommer. Världens bästa:) Tänk att man kan sakna någon så mycket som jag gör.

På twitter tycker man att jag blivit tråkig sedan jag sprang in blind i kärlekens vägg ”Var är dina mörka tweets?” ”Du får inte bli lycklig nu din svarta onda korp, vem ska nu ta ifrån oss hoppet om livet?”

Det var som när Ulf Lundell slutade att supa.Efter en tid på behandlingshem återvänder en nykter och nyfrälst Lundell med dubbeln ”Evangeline”. I publikhavet mötte banderoller med texten ”Börja sup igen, Uffe” för att de tyckte han hade blivit så tråkig av att inte vara deppig och destruktiv. Han representerade inte människorna längre som han sjöng om menade kritikerna.

Jag förväntar mig alltså flera sådana skyltar ”Börja sup igen, poeten”

Men va fan. Gör det.

Jag mår bättre än någonsin.

Våra drömmar badar i självförakt och missunsamhet


Det känns riktigt skönt då jag har lyckats skriva klart hela första kapitlet i den nya romanen. Nu börjar stämningen stiga. Vilka är mina nya karaktärer egentligen? Vad har de för hemligheter egentligen?  Jag tror att alla bär på en hemlighet nämligen. Alltså kanske någon dröm o vad vi vill bli eller göra i framtiden. Tyvärr så står vår följeslagare jante på lur vid varje hörn. Vi har så många drömmar som vi inte vågar att följa. I rädslan av att inte passa in så rätar vi in oss bland de andra och vi blir i stället till en grå substans utan drömmar Vi blir som alla andra för att passa in. Det märks fort om någon är annorlunda. Med annorlunda menar jag någon person som har modet att vara det som inte andra kräver att vi ska vara nämligen medel. Vi lever trots allt som Jonas Gardell brukar uttrycka det i”Mellanmjölkens land”

Den som har drömmar att bli något annat, den tvingas tiga. För den som erkänner sina drömmar blir ett hot mot de som försöker leva i sin tråkiga medelvärd Är det så konstigt att människor mår dåligt psykiskt och får knacka på dörren till psykiatrins tunga dörrar, och i bästa fall (om man får en tid överhuvudtaget) fyllas med lyckopiller i alla de former. Är det konstigt att människor blir deprimerade då inte vågar vara sig själva och om de vågar så blir de utfrysta av medelmänniskorna. De anses som ”konstiga”, ”högfärdiga”, ”dumma i skallen” osv.

Man ska helt enkelt säga ”Jag vill bara ha ett jobb vilket som helst. Det spelar ingen roll om jag är bra på det” Då nickar folk accepterande och man får vara med i den slutna grå kretsen även om det tär på själen. Skulle istället personen säga som den ville, som själen önskade ”Jag vill bli skådespelare, Jag vet att jag skulle bli bra”

Den grå kretsen tystnar. Pekar på cirkelns utkant, dess slut och man får gå ifrån den. Cirkeln sluts och man blir allt det där man inte vill bli kallad för, av de människor som egentligen har samma drömmar.

De finaste människor jag vet är de som vågar vara sig själva, trots att de får betala det höga priset för det. De som vågar slå idioterna i medelcirkeln på näsan och fnysa. Tänk vad en fri själ, en lycklig själ ger en människa kraften att leva och att vilja leva.

Ofta tycker vi synd om vänner som är sorgsna. Vi lägger gärna armen kring henne och tröstar henne och säger att allt ska bli bra.

Men när denne person lyckas med något vi själva vill lyckas med då vänds vår egen själ in och ut och avundsjukan tar över kontrollen. Den vi en gång tröstade och som vi sade att allt skulle bli bra till, den människan skyr vi i stället bara för att denne hade mod och kraft att bli det, som vi innerst själva ville bli.

Allt handlar i botten av självhat och självömkan. Jag avskyr dem

Annars saknar jag min underbara flickvän så mycket ❤

 

 

 

Dimman


Dimman faller ner över min skugga av ljus. Nu täcks solens strålar av en envis höstkyla.

Precis som du gjorde en gång för längesedan då du lämnade mig. Utanför mitt hus så ser jag hur grannen med tomma ögon flyttar in grillen till garaget. Tidigare var allt fyllt av liv. Nu är han liksom jag.

Döende i en höstsorg.

Jag beklagar.- men döden tar oss alla och förmultnar oss till våra mardrömmar. Jag ber en vän. Han tror på Gud att försöka att nå sommaren en sista gång. Jag en sann hedning bestraffas med ett iskallt höstregn som låter som spikar som ramlar tondövt och isande på min kropp.

Jag ser hur alla flyttar inomhus. Drömmarna dom hade låser in sig och slängs bland höstlöven på marken. Orkar dom leva med sig själv?, tänker jag och tänder min cigarett. Svalorna sjunger syndiga dödsånger på åkern som jag drömmer om och drömmer i på sommaren,.

Då tänker jag på dig. Det var en höst. Då jag låg kall. Längtade efter död. Du lade dig bredvid mig på höstmattan. Kysste mig. Fyllde mig med din sommar.

Nu finns du inte längre. Åtminstone inte här.

Mina tårar. De kan inte dansa. För de finns inte längre.

Då hösten kommer så minns jag hur du fick mig att leva och andas.

Nu är hösten här. Du borta. Jag ensam. Kan inget göra.

Jag kan bara äta av hösten och hoppas att den genererar fantasifåglar till min hjärna. Men det bara stannar och försöker picka ut min själ.

Jag vill bara lägga mig under dina höstlöv – och ständigt vila.

Snälla. Andas en sista gång. Så kanske jag upplever en stunds sommar. Älska mig, och jag ska älska hösten