Lista – Året som gått


1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag ¨vågade släppa min roman

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag ger inga nyårslöften

”Löften är till för attt brytas. Synden vandrar där jag går”

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 

Ja

4. Dog någon som stod dig nära? 

Nej. Inte vad jag minns. Och minns jag inte en sådan sak så är det förjävligt

Ändå sa jag att jag skulle simma i ditt sista andetag.

5. Vilka länder besökte du? 

Jösses Jag fan inte ens varit utanför Dalarna? Jo. dejtade J i Västerås, och S i Ludvika. 

6. Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014? 

¨På många sätt avskyr jag detta år, och det har varít det klart sämsta året. True fact.

7. Vad var din största framgång 2013.

Att ”Pojken som inte fick dansa” låg högt på försäljningstoppen.

8. Bästa köpet?

Jösses. Jag är Mac-gay, så nya Iphone

9. Vad spenderade du mest pengar på? 

Vill jag inte tänka på. En del saker ska man inte erkänna.:)

10. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2013? 

 

I wanna know what love is, eftersom den symoliserar romanen.

11. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

ja, eller…nej

Säljs cyklar på Pressbyrån?

12. Vad önskar du att du gjort mer? 

Önskar dygnet hade 32 timmar.

13. Vad önskar du att du gjort mindre?

Facebook! Instagram. Fucking wordfeud,

14. Hur tillbringade du julen? –

Hemma som alltid. Snyftandes till ”Karl Bertil Jonssons” julafton med vin och varma mackor och sjunger internationalen,

15. Favoritprogram på TV? Ser knappt på TV

16. Största musikaliska upptäckten: hm. Ingen kommentar. Vill inte förlora min image. 

Mitt svar får bli: Där det dricks blod,där lyssnar jag på musik

17. Något du önskade dig något i julklapp? 

Finare att ge, än att få
18. Vad gjorde du på din födelsedag 2013?

Bortamatch?

19. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Allt typ. Dra åt helvete.
20. Hur skulle du beskriva din stil år 2013?

Ett år, jag lärde mig, vilka som var mina äkta vänner. Göm er inte i kullisserna, dramaqueens.!

21. Vad fick dig att må bra?  

Bus så klart! Att jag pallade att ta mig till skolan. Att jag skrev något som många läste. Mina vänner.

Annonser

Jag band fast dig i ett mörker


 

Någon gav mig rosor en gång. De var dyra. Hon hade betalat dem med sitt hjärta.

Jag sade inte ens ”Tack” jag slet dem i stycken och använde taggarna till att riva upp hennes hud på ryggen. Blodet forsade på våra nakna kroppar då vi som odjur letade oss till den mörka Atlanten på andra sidan världen. Då jag var långt i dig så skrek du och ett leende låg magiskt på dina olyckliga läppar.

Jag orkade inte med dina kramar. Jag band dina handleder i sängen. Jag orkade inte se din skrymmande perfekta hud så jag härskade över din kropp och lät din själ rinna bort i lavan som hett flöt mellan oss. Ingen ska någonsin röra min själ. Ingen kommer någonsin in i mig.

Jag älskade dig en sekund. Den sekunden lever du för i dag. Du kommer aldrig att älska någon annan. Jag har kedjat fast ditt hjärta i mitt svekfulla tomma hat

Vi behöver nyårslöften – men vi vill sällan hålla dem


Vad vore väl en nyårsafton utan att avge nyårslöften? Det är trots allt en del av traditionen.

Vi svenskar, vi älskar traditioner. Utan dem blir vi otrygga, och känner oss osäkra. Vi måste ju trots allt vara som alla andra, en i mängden. Utanför den där mängden är man utfrusen och inte en del av allt.

Vi är mycket känsliga för att bryta de väl invanda mönstren, så även om vi inte trivs med dem. Det kan handla om att ta en annan väg till jobbet, även om den skulle vara kortare och ha mindre trafik. Nä vi kan ju inte ändra oss, även om det blir till bättre. Vi måste ju, trots allt ha något att klaga på. Det ingår ju liksom i den normen också.

För tänk när Disney ändrade lite i Kalle Anka som visas varje jul, då man klippte bort lite då tomten jollrade med en docka som hade svart hudfärg. Då blev minsann svensken rejält upprörd, och de mindre begåvade rasisterna skrev hatiska saker på de sociala medierna, och de var kränkta, så kränkta, detta trots att många av dem säkerligen aldrig lagt märke till dockan. De missade också att Disney ändrar i Kalle Anka varje år, utan att någon tidigare aldrig tänkt på det.

För det jag alltså vill komma till, och därmed dra min slutsats är att. Dessa nyårslöften avger vi därför att det är en tradition. Men att hålla ett nyårslöfte är att bryta ett vanemönster, vilket sällan vi gör, därför att det innebär en förändring. Alla vet ju att vi inte alls kommer att sluta röka, att jobba mindre, att bygga den där bastun. ”Vadå bygga bastu? Jag spelar ju poker med Ola och Conny på torsdagar. Hur ska jag hinna det?”

Ändå undrar vi sorgset framför spegeln med groggen i vår näve varje förbannade nyårsafton varför livet inte blev, till det som det borde.

Vad vi måste tänka på är att vi måste sluta bry oss om vad andra tycker hela tiden. Vi måste våga att vara snälla mot oss själva. och inte vara så jävla inställsamma mot andra hela tiden.

Blir vi snällare mot oss själva, trivs vi bättre med oss  själva, och vi blir vänligare mot andra människor. Vi ska inte behöva sitta i vår ensamhet och supa, när det finns andra som har samma drömmar.

Våga förändra ditt liv. De flesta vänner kommer säkerligen att vara kvar, och en del försvinner, men så kanske det inte var dina riktiga vänner heller. Vi alla har en mängd sådana, alltså personer som inte är värda vårt sällskap. Skaffa dig nya rutiner, gör det där lilla extra som du alltid drömt om.

Resultatet blir därmed att du vet vilka människor som bryr sig om dig, och du får ett bättre lev.

Kanske kan du om precis ett år tänka tillbaka och säga ”Fan, vilket bra år detta har varit”

Det är du värd.

Kärlek

 

Stulet rakblad, känner du?


Vin.

Skön musik.

Jag talade om livets mysterier. Hon kom och satte sig brevid mig, Skön som smärtfri. Underbar som barmhärtighet bakom en stulet rakblad. Känner du?

Helt underbart.

Jag låtsas som det regnar stilla våta droppar på rutan i sensommarnatten.

Det var den natt allt kunde dansa.

Hon lade armen kring mig, För mig var det som att stoppa en sylvass hotande kniv kring mitt bara strupe.

Panik. Panik,. Måste fly.

Hon tittade på mig med öppna välfärgade empatikst ärliga ögon

Jag vill inte se sånt. Det är ett hot.

Hon viskade, och av orden så samlades en rödgrön dansande nyans i rummet.

”jag tror dina tårar tränger sig igenom sten”

-Skitsnack, sa jag och ställde mig upp. Det var ett självförsvar mot något jag inte vill höra, något jag inte vill uppleva.

Hon satte ner sitt huvud och grät strömma ärliga tårar.

Jag gick ut och ställde mig och rökte, Jag tänkte.

Nedanför mig en sten, stor som berg. Till min fasa så krympte stenen och blev till sand. Jag hade något på kinderna. Vad var det?

Det var något som hette tårar som blötte den bedjande marken, och smälte tårarna.

Jag grät genom sten, hon grät för att jag var lögnen själv.

De smällande nyårsbarnen


Förra året trodde jag nästan det var krig utanför min altan. Det visade sig att det inte var krig, utan nyårsafton. Jag svor för mig själv då någon för sjuttielfte gången antänt en raket eller liknande en halv meter från min altan. Nej. Jag ville inte vara den som klagade. Det var ju ändå vuxna människor som tyckte det var kul när det sade ”pang” Jag hörde hur de fnissade efter varje smäll. Jag funderade om de inte kunde smälla en papperpåse i stället. Förvisso ingen eld och rök, men ack så mycket oskadligare.

Smällarna blev allt fler ju närmare tolvslaget vi kom. Jag ville se vilka dessa vuxna var som tyckte att detta var så roligt i att hantera farliga sprängämnen.

Det var inga vuxna. Det var tre barn i åttaårsåldern som var ute SJÄLVA klockan 23.45. Jag blev arg, jag blev vred och jag tänkte skrika ”Jävla ungar, gå och lägg er”

Men jag kom att tänka på en sak. Vilka är deras föräldrar som låter sina barn göra detta. Vet de inte om riskerna, eller bryr de sig inte om sina barn. Eller tror de smällare är ofarligt? Det kan jag dock inte tro, efter alla larm och tidningsartiklar vi läser varje år.

Dessvärre handlar detta säkerligen ofta om trasiga familjer. Familjer som ger sina barn ett paket smällare, för att de ska få tyst på barnen, och därför att de i lugn och ro ska kunna dricka sin alkohol som de prioriterar före sina egna barns hälsa.

När jag betraktade ett av barnen såg jag hans sorgliga ögon. Enda gången de inte var helt sorgliga var när det plötsligt smällde till och den svarta röken blåste mot väst

Det fanns ett krig inom honom som han ville vinna. Kriget mot sina föräldrar och jakten på att bli älskad och sedd.

Jag tror med all min övertygelse att han hellre suttit med föräldrar och firat nyår. Någon hade räckt honom potatissalladen och pussat honom på huvudet och sagt ”Jag älskar dig”

Men i stället stod han med sorgliga ögon och såg röken flyga mot väst.

31/12 klockan 00.00


Natten var stilla. Månen var den stolta prydnaden som alltid. De älskande paren satt under månen och var undersköna av dess glans. Stjärnor pekades ut, och valdes av paren och de skulle lägga dem under deras hjärtan på bröllpsnatten. Stilla. Vacker stillsam evighet då havet lägger sig strävsamt för att sova. En kyss av godnatt till allt. Fasansfullt skrik, Alla skrek. Deras nerver rann ut i från deras hjärnor – då skräcken trummade förföriskt av domedagen. Det var månen som föll. Föll ner. Hissnande fart. De älskande paren flydde – en del från varandra – en del kramades fast vid varandra som ofödda siamesiska tvillignar utan hjärnor med skräck i blick. Månen föll. Allt hastigare. Till och med tiden skrek fastän den alltid stod stilla. Allt hastigare. Ner med skräckens slutgilitga dag., Tårar i ögonen och förglömda drömmar. Dörrar som aldrig skulle öppnas – som järnklot i maskokpi med förintelsen som älskade vått med domedagen. Barnen skulle aldrig växa upp. De skulle dö med dem som var döende. Månen föll. Med ännu mer rasande fart. Totalitär mellan horans ben. Hon skulle aldrig hinna få betalt. Priset var för högt för trebarnspappan som log vid sin utegrill vid det rödmålade huset. Torskens sista smutiga seger. Längtade hem till sina barn.

Sen svart. Totalt. Utrotat. Ingenting kvar.

Mina ögon sprängs. Hjärtat dras ut. Det här är de sista raderna jag skrev. Innan månen föll ner.