Oscar sju år blev misshandlad i skolan


Gång på gång så förfäras man och blir otroligt ledsen då man upptäcker mobbing i vårt samhälle. Gång på gång tar jag upp det här för att jag tycker det är viktigt att belysa det. I Arbetarbladet kunde man i dag läsa om Oscar som blev misshandlad och dödshotad i skolan. Det började med glåpord, knuffar och de stal hans personliga tillhörigheter. Hans nya fina jacka blev söndersliten. Han fick byxorna neddragen på skolgården. Det fortsatte med knytnävslag så att han inte kunde andas. Han började att gråta. Pojken som slagit honom slutade inte. Han gav honom en karatespark  i stället i ryggen och föll omkull. Sedan kom två andra killar och hoppade på hans rygg. Han kom hem blåslagen, sårig i ansiktet,  ledsen och rädd. Skolan ringde inte och berättade vad som hänt. Han kunde inte gå i skolan på två veckor. Då han kom tillbaka till skolan blev han misshandlad igen av samma killar. En rastvakt avbröt det hela, men skolan infomerade inte hemmet återigen. Denna gång hade han fått en hjärnskakning.

Jag tycker att du läser detta inlägg EN gång till, Lägg till därtill att pojken är sju år. SJU ÅR! Skolan skiter i allt och hänvisar till att de arbetar efter värdegrunder. Skolan skiter i sitt ansvar och alla lärare och personal som skiter i att göra vad de ska förtjänar inte sina anställingar och borde sparka sig själva. Hur kan man strunta i en pojke som blir misshandlad? Jo. Man är så jävla rädd för sitt eget och rädd om sitt jobb. Jag undrar vilka slags föräldrar dessa barn som misshandlar ett annat barn har? Jag gissar att det är sådana som inte borde ha barn.

Sjuka jävlar! 

Annonser

Sinnesvred


Han vaknade i dödens borg. Han insåg hur låst den var och att den längtade efter en dörr, några fönster. Kanske någon som stod med ett leende och stekte ett ägg med en kram som pålägg.

Trots det var vindstilla så stormade det runt honom Det var en storm som piskade hans hud, men ingen smärta ville vara närvarande. Tomhet, denna oändliga tomhet. En negativ tortyr där alla slagen får sin kraft av alla lögner och svek.

Även om det fanns en och annan sanning så kunde denna vändas genom att göras och förgöras till en lögn. Lögner är ett nödvändig inredning i en trasig själ. Utan den kan man inte hantera mörkret. Dessa strävsamma och ensliga vandringar på 20 kvadratmeter uppgivenhet  Liemannen vill endast göra en till ett psykiskt vrak och han vill tydligen att man ska bedja på sina bara knän, sina blodiga och infekterade knän på att hen ska komma och hämta en. Döden på en silverbricka eller döden på en osynlig tallrik av förruttnelse.

Kärlek blir till lögner. Lögnerna blir till smärta. Smärtan blir till en obalans. Obalansen skapar klara ögon och det smärtar att inte kunna se en rosa himmel med blodstänk från inavlade incestösa änglar som ringlar baklänges på tapeten utan barmhärtighet.

Så då återstår endast att kidnappa ljuset och tortera den så den liknar dig. Sedan återstår bara kalla kroppar som med hjälp av din sjuka fantasi blir en het kropp med vilja och oförstånd. Detta oförstånd som får dig att brinna av lust och förakt för den som besvarar dina djuriska måtta av ensamhet och vild tortyr av barnet inom dig.

Låt oss därför få hoppas att livet som en livlina brister, och blir ett kompakt mörker med dårar som söker andra dårar. Med vilda knivar mot edra strupen. En jakt som slutar med att kärleken går vilse och hur du hittar hem

Finns det ingen kärlek där vi alla kan nå, hitta, finna,förminna, förminska på ett etablerat sätt, så ska ingen annan nå dem

På det viset möter vi sanningen. De oälskade är redan där. De överlever. De har de alltid gjort.

Överlever du? Bland det vi andra alltid upplevt? Ta av dig dina byxor. Jag väntar. Knäpp av din blus. Låt dina bröst visa sin prakt. Gå naken med mig. Innerst inne är vi alla lika.

Det är det som skrämmer dig mest.

Lyssna, dödens fanfar. MIn segermelodi, ditt sorgetjut.

Vi är sammansmälta.

Sinnsverd

Så nästa skapelse. En bok om vampyren Wilda


Så var det dags.

Nästa bok blir en vampyrnovell. Vi ska se hur det slutar. Meningen är att vända lite på det jag skrivit tidigare. Vampyren Wilda kommer att förföra både sin psykolog och många läsare- Det kommer att bli en roman med många vändningar och som kommer att lämna en del eftertanke om vad som egentligen är ont och gott. Är lusten starkare än kärleken? Är de vi lever med de som vi vill leva med? Är vi egentligen lyckliga? En roman som kommer att tänja många gränser. Äntligen får jag skriva lite om sex och lust och dess våta mörker. Men samtidigt med undertoner av sorg och längtan.

Skissen är följande Arbetsnamnet är ”Inuti Wilda”

Liam Bjelke är psykolog.. Han är lever ett lyckligt liv tillsammans med sin fru och sin treåriga dotter Saga. Hans liv är som en saga och han har allt har drömt om. En kväll på väg hem från jobbet så råkar han ut för en bilolycka. Han överlever mirakulöst. Men när han återvänder från sjukhuset så känner han sig olycklig och tom. Det verkar som allt lyckliga håller på att försvinna och att han tappat bort sig själv. När han börjar arbeta igen så börjar det hända märkliga saker. Han kan se sina patienters förflutna och deras förträngda minnen.

En sen eftermiddag så möter han en ny patient. Det är den unge Wilda. Hon verkar vara gjord av is., men samtidigt full med sorg. Liam kan till en början inte se hennes förflutna. Han är rädd för henne. Men samtidigt så förförs han av hennes hemligheter.  Efter ett tag lyckas han dock se hennes förflutna, och det han ser är fruktansvärt. Hennes förflutna är som en mardröm. Wilda har gjort fruktansvärda saker. Liam vill fly, men samtidigt så vill han inget hellre än stanna vid hennes sida. En dag blir Wilda anklagad för ett mord, men hon försvinner. I samma stund vaknar Liam upp i sin säng efter en natt fylld med sprit. Men han vaknar inte som sig själv.

Utan som Wilda, och hon har tagit över hans skepnad.

Sedan får han veta att han är efterlyst för mord och att hans fru och dotter saknas.  Den riktiga Wilda kräver en tjänst av Liam för att han ska få träffa sin familj igen. En tjänst som man gärna inte utför

En jakt börjar. Men vem är det egentligen han jagar? Wilda, eller sig själv?

Ska han kämpa för sin familj, eller vill han fly med Wilda?

Gothic-Girl-gothic-15491357-1024-768

Den döda ön av kristaller


Det var någonstans mellan vinter och sommar.

En märklig vår.

Mellan våra själar växte grässprydda istappar

Du var den som spred värme som jag föraktade med den bitande kylan.

Då dina tårar utforskade dina sorgsna kanaler genomförde jag en attack

med min vinterkyla.

Jag formande mina förruttna händer på dina bröst och slog mig igenom dig

Ditt kärleksparaply som du fällt upp för att försöka förhindra fallet som vi

Föll.

Du fastnade blodig på toppen.

Desperat mellan två världar så viskade dina ögon att låta mina ögon

Åtminstone förminska det mörka – som en gång förfört mig.

Du tog en eka och tog med mig på sommarvattnet

Som jag sedan frös.

Frös till dödens is.

Jag drog ner dig. Till det djup som alltid kom att förminska dig.

Förminska dig så att du aldrig hade funnits

Vintervila, vintervila

Evig vintervila som ven in i din tröja

Dödens mantel vajade på den bortglömda ön

Du vilar i dag. Evigt. I en död vintervila

Av kristall.

Den döda ön av kristaller


Det var någonstans mellan vinter och sommar.

En märklig vår.

Mellan våra själar växte grässprydda istappar

Du var den som spred värme som jag föraktade med den bitande kylan.

Då dina tårar utforskade dina sorgsna kanaler genomförde jag en attack

med min vinterkyla.

Jag formande mina förruttna händer på dina bröst och slog mig igenom dig

Ditt kärleksparaply som du fällt upp för att försöka förhindra fallet som vi

Föll.

Du fastnade blodig på toppen.

Desperat mellan två världar så viskade dina ögon att låta mina ögon

Åtminstone förminska det mörka – som en gång förfört mig.

Du tog en eka och tog med mig på sommarvattnet

Som jag sedan frös.

Frös till dödens is.

Jag drog ner dig. Till det djup som alltid kom att förminska dig.

Förminska dig så att du aldrig hade funnits

Vintervila, vintervila

Evig vintervila som ven in i din tröja

Dödens mantel vajade på den bortglömda ön

Du vilar i dag. Evigt. I en död vintervila

Av kristall.

Ny bok på G??


Äntligen. Eller jag säger lite försiktigt: Möjligtvis och jag gömmer  mig bakom luggen, och blir lite så där blyg som bara jag kan bli. Jag har lärt mig att inte vara för kaxig. Det betalar sig nämligen efter åt. Men nu tappade jag tråden.

Jo. Troligtvis har jag kommit på en ide till nästa roman. Jag är inte riktigt överens med mig själv. Det är kanske inte det jag själv vill skriva om. Men saker kan ändras med tiden. Jag har fortfarande seperationsångest gällande Vincent och Agnes. Jag vill inte skiljas från dem. Jag vill ha dem i min vardag. Men jag måste gå vidare.Det KAN bli en riktigt bra bok, om jag får in det lilla extra. Det är så extremt svårt att radera något haft inom mig väldigt länge, och denna bok kan aldrig nå samma nivå som den förra. Vi får se vad som händer i mitt huvud och jag låter helgen avgöra saken.

Jag ska beställa hem TIO stycken ”Pojken som inte fick dansa” (eller ”Pojken som ALDRIG fick dansa” enligt en tidning) exemplar av boken som DU får köpa. 100 kronor + porto. Jag kan signera skiten om du vill. Mejla mig på lindh_jonas@hotmail.com så gör vi upp:)