Huvudvärken är dig till min älskade


Minns du huvudvärken din som anlände då fåglarna flög som högst på sin himmel?

Du ringde och sa att dina dagar var räknade av en man i svart kåpa och en lie av farväl med smärta

Den vitklädde hade skakat på huvudet och menat att det inte gick att bota. Inte bota, hade du sagt. – Vad gör jag då med min dotter. -Min dotter spelar boll på gräset med svalorna. Hennes ljusa hår tiktigt längtar efter mig då jag bara hämtar hennes vatten. Hon gråter, hon gråter så evigt. Smärtan tilltar elakt i mitt börst då hon ropar efter mig Pappa. Pappa. Kom tillbaka. Läkaren skakade än en gång på huvudet. Precis som han aldrig gjort annat. – Tyvärr ,tyvärr sade han empatiskt robotlikt och forsatte – gå hem och tala om det. Ta hand om det. Sedan vände han genom dörren och tog hem den stora lönechecken då försvann empatin och hungern vaknade och hans lustar rann över dåliga flickor på bakgård. Inte ljust. Bara hårt. Jag glömmer aldrig då du ringde strax efter midnatt till mig. Du viskade. Du kunde inte tala högt. Turmören hade nästan tagit talet och slängt det till asen i dödens land. -Jag är lessen. Sade du tyst med lidande. Jag har inte sagt något till min dotter. Jag bara sa att jag skulle hämta vatten. Vatten långtborta – Men pappa. Du verkar ha så ont i huvudet, hade hon sagt och kramat sin pappa. -Jag har bara ont i huvudet för att jag älskar dig så mycket, min prinssesa.

Annonser

Mörkersökarna


I stora drag kommer nästa bok som jag skriver att ha denna handling 

I en stenåldersby så vaknar en man upp av att hans kvinna gråter. Han finner något i hennes hand.

Det är ett fotografi på en pojke från år 2012, alltså från framtiden.

Kvinnan säger att det är deras barn som de hade innan världen gick under.

I byn finns det en förbjuden port som ingen får gå igenom. Ingen vet vad som finns där. Sägnerna säger att något fruktansvärt hänt en gång hände och att det är anledningen till att porten inte får öppnas. Andra sägner säger att det som finns där ute är fruktansvärt vackert, men farligt.

Det ryktas också om att världen bara består av zombier.

En dag öppnas porten. Det är värre än vad någon trodde.
En gång gick en värld under då mänskligheten blev beroende av en ny drog. Det finns bara en som kan rädda dem då dörren till det förflutna öppnas. Nämligen Nova

Nova har övernaturliga krafter som kan bli ett vapen i kampen mot den självutnämda Messias som styr över Jorden och som bär samma övernatuliga krafter som pojken.

Ont och gott kommer att stå mot varandra. Frågan är vem som vinner den fruktansvärda kampen

Ljudlösa


Om våra ljus talat till varandra. Var hade det bärt hän? Hade vi ens funnit varandra. Jag kan inte låta bli att tänka så i bland. Även om det var så länge sedan. Dina ögon innehöll vackra magneter från andra sidan. Bars dom av mörkret? Rann det tårar bakom dina ögon någon gång? Fanns det en längtan efter mig någon gång? Fanns det drömmar om det som vi aldrig talade om?

Jag stod där stolt och stark. Jag skrek, jag skrek i tystnaden.

Du skar av dig öronen.jag stack ut mina egna ögon

Dom vadade i blod. Vårat blandade blod.

En gång nuddade dina läppar mot mina, jag orkade inte med det för jag började sväva -fast jag ville tynga marken.

Du viskade ett ord jag inte ville höra.

Sen förgjorde vi varandra.

Jag älskade att förgöra – men jag hatade att städa upp dina osynliga inälvor av längtan

baksidestexter? Fuck it


Det är så jävla svårt att skriva en baksidestext. Jag får inte i hop någon som är bra. Texten är viktig som fan. Det är ju den som i längden kommer att avgöra om någon ska köpa boken eller inte. Den kommer att finnas överallt. Den kommer att spridas och finnas på internet, den kommer att recenseras med utgångspunkt från texten etc. Jag vill heller inte avslöja för mycket (eller för lite) Jag har gjort klart ETT utkast hittills. 

Vincent har en gåva. Han kan bota svårt sjuka människor genom handpåläggning, en
gåva som han delar med sin mormor. 
I skolan blir Vincent mobbad och är helt ensam. Hans pappa är alkoholiserad och misshandlar honom. Det börjar en ny tjej i hans klass. Hon heter Agnes och kärlek uppstår. De bestämmer sig för dansa på den årliga skoldansen för att visa upp sin kärlek för hela skolan. Men något går fruktansvärt fel. Sju år senare återvänder han till staden under ett nytt namn. Hans gåva är inte längre god utan något annat ondskefullt vilar i hans händer. Han ska hämnas på alla som gjorde honom illa, trots att han blev ihjälslagen på skoldansen.

PR, lansering och sån skit


I väntan på att omslaget ska bli klart så försöker jag försöka fixa en baksidestext. Det var lättare sagt än gjort det! Jag har skrivit minst tio förslag, men jag är inte nöjd med någon av dem. Helvete. Man skulle behöva dopa sig med lite vin.  Jag har inte tålamod för detta. Det är som ett jättelikt kinderägg i hundratusentals små delar som skall sättas i hop till några rader. Jag har absolut inte det tålamod som krävs.

Jag har börjat planera för lanseringen. Bland annat har boken fått en egen blogg

http://pojkensomintefickdansa.wordpress.com/

Det finns även en spellista för ändamålet

Pojken som inte fick dansa

Listan har jag använt då jag skrivit boken för att skapa rätt stämning…

”Pojken som inte fick dansa” är äntligen klar!


I dag klockan 14.56 blev boken äntligen klar! Det känns så otroligt skönt.

2009 föddes tanken första gången. Det var meningen att den skulle handla om en pojkes dåliga uppväxt och hur han blev en våldtäktsman. Parallellt med det hade också en tanke om en pojke som mobbades och han hade en gåva nämligen att kunna göra sjuka människor friska. Jag fick plötsligt för mig att väva i hop dessa två grundtankar till EN bok.

Arbetet började och gick ganska snabbt. Men det var inte mycket som var genomtänkt. Novellen saknade kärlek. Jag gav honom Agnes. Novellen saknade en ond karaktär. Jag gav honom sin egen pappa och sin mamma. Jag utvecklade även den gåva som han hade i sina händer. Plötsligt dök det upp nya karaktärer i mitt huvud och novellen och dess figurer började leva sitt eget liv. Jag såg kors, jag såg ett stort gult hus med ett ovalt ondskefullt ovalt fönster beläget på en vind. Jag såg sjukhus som var beläget i underjorden. Helt plötsligt gjorde min huvudkaraktär oväntade saker, och jag sa till honom ”Gör INTE så Vincent. det är inte så jag har tänkt att du skulle göra. Läsarna kommer inte att tycka om dig” Men han var envis. Han struntade i om läsarna tyckte om honom eller inte. I bokens första del så tigger han om läsarnas uppmärksamhet. I den andra delen skiter han i dem även om man får ta del av hans lite skrämda tankar i bland.

Jag ville från grunden med min berättelse visa för läsarna vad som händer med en person som utsätts för mobbning och även far illa hemma. Jag tror Vincent tänker de tankar som vi ”vanliga” skjuter bort från oss själva. Helt plötsligt tänker vi som offret som mobbas, och i andra stunden tänker vi som den som mobbar. Sedan ser vi hans sorgsna värld i med en mördares ögon. Kommer vi att förstå varför han handlar om han gör? Förlåter vi honom bara för att hans uppväxt var dålig? Hur hade vi själva varit mot honom? Hade vi mobbat honom? Hade vi försvarat honom? Hade vi tigit ? Hade vi gått till polisen om den granne vi älskade mest slog sitt barn? Vem och var skulle vi själva vara?

Jag hoppas kunna lura läsarna med snabba vändningar, Jag hoppas kunna beröra dem, få dem att gråta, låta dem bli arga och låta dem fundera vem de själva är egentligen.

Inget är givet i romanen. Den kan sluta hur som helst. Senare ska jag berätta hur jag byggde upp alla karaktärer och berätta om miljöerna den utspelas i.

Det blir en skräckroman full av kärlek, svek och ondska