de oälskade


Har ni någonsin sett dem?

De som är oälskade. De som vandrar omkring som genomskinliga vilsna spöken kring våra fötter och de tigger att dom ska bli synliga.

Har ni sett dem? Om du någonsin råkar se en av dom så innebär det att kärleken flytt från dig och aldrig vill återvända.

Du mötte en av deras blickar.

Din olycka blir total för alltid. Ögon som ger dig pest. Blicken sög ut allt som fanns i dig och förvandlade den till en stor klump sten som ingen kan bära. Men dem måste bära den i en evighet. Tala inte till dem Då dras du med. Till det landet man lär sig att skrika efter luft. Men inte kan. De tigger. De tigger efter lite kärlek. Men vi vänder oss om från dem. Vi vill inte dras ner i djupet. I bland gråter vi för dem. Men vi skulle aldrig erkänna det. Vår stolthet förbjuder oss. Vi måste pudra nästan framför egoismens spegel först.

Madrasser av tomhet isolerar dem från vår värld. Den värld som vi slåss. För att inte ramla in i.

Annonser

Kroppspulsådern


Måste du finnas där som en ofrivillig kroppspulsåder som aldrig vill spricka?

Spricka ut som en dödsblomma, och förblöda likt en sönderskjutet barn som ber om nåd?

,om nåd för att vilja beträda din hals som ett rött och drypande smycke av mitt bett.

Mitt hjärta längtar in till till väntande hål av vansinne. Ge mig ditt blod. En sista gång.

Sanna illusion.

Ett litet monsters rymdfärd


Natten har börjat att möta kvällen som ska ligga i koma ett tag. Hela rummet andas av förväntningar från er. Bakom väggarna skiner toner av musik som sätter magi över rummet.

Ljudlöst. Jag ska dricka blod. Jag ska tappa sinnet för er. Ni längtar dit.

En flaska med rött blod står i mitten på bordet förväntansfull som er. Flaskor kan inte tala , ens om de innehåller vin.Men de kan viska drömmar mot era mörka och nakna tinningar.

Jag hör hur ni svettas. Jag öppnar flaskan.

Det ljuder mot glaset när korken befriar syret i flaskan. Skål. Vinets röda oskuld är min. Det börjar lukta vin blandat med kön.

Glaset svävar mot min hand. Jag greppar det. Det passar prefekt. Gjuten. Vinet smakar ljuvligt färskt blod. Jag fylls mer och mer,och alkoholen bannlyser min hjärna som flyr i skräck mellan era trånande lår. Er hud ropar att de vill ha mig, Ni klär sakta men hastigt av er blusarna som

32räddar brösten som längtar ut. Lavan darrar. Mina blå ögon lyser av rött då vinet bedövar dem med sin arom. Jag tappar taget om min blick som trånar efter er. Alla. Vinet skapar ett monster av mig. Jag själv ligger under sängen och ser på det som sker. Vidunderligt och spänd. Fula saker ramlar hårt ur min mun och nu skriker ni efter mig. Mitt förstånd har runnit bort mellan era ben.

Nu det bara vi kvar och jag är snart berusad död.

Ni sliter av det sista på era kroppar till dyrkan av mig, Smakar evigt på något sätt. Vackert mörker skimrar då våra våta kroppar hett älskar brutalt med varandra, tungor på varandra, känns som tusentals änglar som gör revolt mot Gud. Gnuggar våta hudar mellan våra kön.

Kroppar som längtar att bli anfallna av mig En vit duva flyger igenom det ena fönstret och flyger blodigt ut från det andra.

På era ryggar tapetserar jag mitt bomärke över er. Min markering att inte ge er till någon annan,

Det smakar Gud då jag sår en bit mörker inom er. Tusen droger befinner sig i våra hjärnor då vi når slutet. Skriker så högt att rymden darrar mot våra havs bottnar Darrar som kåta änglar av min senaste dröm.

Dagsboksnotering 1/1-2013


Vaknar upp utan minne från det som var nyårsafton. Själen vänder sig i min kropp. Något blev fel i går. Rosie visar sin frånvaro. Vägrar svara på mina meddelanden. Hon existerar inom mig, fastän utanpå. Jag vill bli av med henne. Känns som jag skulle kunna döda henne med mina ord. Jag tror att det är det jag försöker. Jag vill vara den mörka prinsen på den svarta springaren som inte räddar henne från draken. Jag vill höja svärdet mot hennes bara hals och be henne tigga efter att få leva Det är jaq som avgör. Det är jag som är skillnaden mellan livet och döden. Bödeln. Sedan hör hon av sig. Jag smälter och blir den ljusa prinsen på den ljusa hästen. Den som är svag för henne och som vill att hon ska leva. Jag ska bara vara den som hon vill att jag ska vara:

 

Ingenting.

Angående min dagbok


 Det var meningen att jag skulle publicera min dagbok för detta år som bok i början av nästa år. Så blev det inte. Jag tappade bort mig. Funderar på att publicera lite från den ändå, med början från i kväll. Jag har bytt ut personnamn så ingen ska känna sig uthängd eller utelämnad  Ni ska få se hur komplicerad jag är och hur svår jag kan vara. Jag vet att vissa saker kan skrämma en del av er. Men det är jag..

 

Snart, snart klar


Äntligen, äntligen så har jag nått slutet av boken. Det är endast två kapitel kvar. Det känns skönt. Men sedan börjar allt praktiskt arbete:

*Genomläsning, korrektur (ett antal gånger)

*Boken ska ha ett omslag

*Boken ska marknadsföras

*En relasefest av något slag

Sådana saker är jag helt kass på, och de är så tråkiga att göra.

Men jag hoppas ha skrivit klart själva boken under påsken…:)

Vill vara som du


Allt kan bara bli en lögn till sist. Som våren. När den försvinner. Minns min bror. Som ser upp till mig -Jag vill vara som du Jonas..

Jag kände mig som ett störtande plan, Där alla passagerare insåg hastigt sin död, och dom insåg att dom har inte ens tid att skrika,

Vara som mig?

Gå igenom allt? råka ut för en sådan som mig.,, Jag vill ju att han ska vara lycklig, Som en flyttfågel på sommaren,

Under den varma huden I landet utanför mig.