Ängeln som sorterar höstlöv


Träden viskar att du sorterar döda löv i ett annat land. Det är därför jag vadar i tung svart sand. Du simmar – men i ett land som inte jag kan finna Bortblåst av en darrande mörk hinna.

Knarkiga ögon ljuger för att tiden ska stå still Du älskade – men inte som jag vill. Älskade, repet blev allt för kort. Ljusa dagar sorteras bort.

Du saknar – men i ett land som inte finns. Kyss mina döda ögon, så kanske jag minns? Här är jag kvar, tyngd på jorden – och våldtagen av orden.

Annonser

Några rader om DITT 2013


2012 lägger sig ner för att dö. Ta med dig glädjen från året. Gräv ner sorgen med dina bleka händer. Vidrör lyckan. Våga vara modig. Men våga också vara rädd. Våga säga emot då någon blir illa behandlad. Inte bara säg att någon blev i illa behandlad då du doppar din mazarin i det kalla kaffet. Så länge då bara talar och inte ingriper är du en del av handlingen själv.

Våga lyssna till vad du vill. Vad dina drömmar är även om du är sorgsen så är det mörka inom dig dina tappra försiktiga vingar som kan ta dig var som helst bara du blundar och drömmer.

Bry dig inte om jantelagen. Strunta i vad andra ska säga och vad andra ska tycka.Det är så du skapar konst med dig själv. Just DU är unik och du är vacker som du är. Dödgrävare kommer att påstå annat med de gräver bara ner sig själva då ångesten förtalar dem under stumma gråtattacker av tomhet.

Man är inte egoist om man går egna vägar. Lägg en lapp under din kudde i natt innan du sluter dina ögon och ler mot 2013. På lappen skriver du: Jag är världefull. Jag är unik. Jag är den jag själv vill vara.

Gott nytt år från mig. Till dig. Vidrör varandra. Kärlek kan inte köpas. Inte lycka heller.

Mitt skrivande 2013


Under året kommer min skräckroman ”Pojken som inte fick dansa”  Jag bestämde mig för hur den ska sluta i går. Ett slut med tårar, sorg och ett mörker. Men samtidigt ett hopp som finns inom oss alla.

Under året kommer även en eller ett par korta skräckromaner som kommer att publiceras under ett annat bokförlag. Skisser på dessa noveller finns i min geniala huvud kontra min vilsna och förvirrade själ. En ska i alla fall heta ”Spökflickan”

Under sommaren påbörjas även arbetet med min nästa roman. Det blir nya vägar att gå. Ingen poesi. Ingen skräck, utan något helt annat då många av upplevelserna är mina egna. Boken kommer att heta ”Ovan där är allt redan försent”

 

Slut på julen, en ny färg i morgon


Julsömniga barn ligger nu och sover i sina föräldrars famnar. Med torkade glädjetårar för vad de fick och inte fick. Julespriten flödar och nya flaskor öppnas. Magiska vidunder i glasen är barnens skräck till föräldrars döva öron.

Den jul då fem sekunders kortare Kalle Anka upprörde mer än empatin för hemlösa och för barn som far illa. Vår egoismen står som avsändare på paketen och vi ger bort saker och klagar över att pengarna tar slut. Men vi vill ha och inte ge.

Julen, kärlekens tid.

Tillåt mig hånle.

God jul


Jag vill önska alla läsare en riktigt god jul. Det du inte kan ge i dina paket, ge det i ord. Det du kan kan få i dina paket, ge tillbaka med dig själv.

Många barn har det inte bra just nu. Fulla föräldrar och inga paket. Slag och pyskiskt våld. Hemlösa som fryser och som inte har någon än de själva alls.

Vi har det bra trots allt. Men vi kan ge mer till varandra. Mer kärlek och mer respekt. Så även du. Ingen är prefekt, Inte ens jag, eller aboslut inte jag.

 

Är man ensam i helvetet?


Han står vid din säng och hans elaka skratt dundrar genom din darrande kropp. -Det är dags att gå, säger han med mörk,kall och maskinell röst.
Han ser att dina ögon blir allt räddare och att tårarna rinner det för det skräckslagna ansiktet, och det ger honom kraft att skratta så att mörkret
vaknar.
,
Plötligt blir han tyst och tittar på dig med sina glödand men kalla ögon.
Han säger:
Just, ja. Just ja, Hur kunde jag glömma. Du ska ju få en chans att överleva, säger liemannen och svänger med lien genom luften så att den skärs av och rummet tömms på luft och du känner att du snart inte kan andas.,
TIden är knapp. Du känner att sanden i timglaset rusar förbi den tjocka halsen allt fortare,
Han fortsätter:
-Om du har någon som bryr sig om dig, om du har någon som kan komma hit och nudda din hand några sekunder så ska jag låta dig leva
Liemannen sätter sig på din sängm du känner att han stinker ruttet och den ruttna doften når ditt hjärta
Han skakar på huvudet och säger: – Hur kunde jag glömma. Hur kunde jag glömma. Du har ju ingen, hahah, du har ju ingen alls., Du är så jävla ensam att till och med träden skrattar åt dig,
Luften är slut. Han svänger liens vassa blad mot din blottande hals.
Han hugger mot den,
Allt tystnar. Du hinner tänka. -Är man ensam i helvetet?

Mördaren som älskade


Natten hade aldrig varit vackrare, det tyckte till och med natten själv- Allt var så stilla och ljuset flöt igenom det gröna landskapet. En stilla bris överaskade träden som darrade till av glädje då den vidrörde dom.

Allt var frid, til och med rovdjuren hade bestämt sig för att vila denna vackra natt. De satt till och med brevid de andra djur som vanligtvis var blodtörstande byten för dem,

Natten var magisk med lindriga ord. Där borta i den klara horisonten såg man två människovarerlser komma vandrande.  Efter ett tag så såg man att det var en man och en kvinna. Hon småsprang framför honom och hon skrattade där mannen försökte att ta kransen i håret i från henne.

-Busfrö, jollrade han då han fick tag på henne och hon lade sig ner på gräset. Att det skulle bli grönska på den sommarvita oskuldsfulla klänningen bekymrade inte henne alls. Den unga mannen tog ifrån kvinna sommarkransen – som hennes far bundit av kärleksfull tradition. Han hade skrattat när han bundit den åt henne. Han hade satt den på sitt huvud och tagit sin dotter till sitt knä och skrattat och sagt att det var i går hon var liten och sprang omkring och ropade på ängarna. Det var liksom som i går. Han blev  gråtmild till minnet. men insåg att hans älskade dotter var stor nog nu.

Mannen tog henne runt den smala midjan och rullade henne över sig.Flickan lät sina händer rinna igenom hans mörka hår. Om han bara visste hur mycket hon älskade att dra fingrarna genom hans hår. Hon blev så lugn av det.

Det var deras kärlek som lyste upp paradiset och gav ett hopp till det som fattades. De låg och pratade länge. om allt möjligt – och allt omöjligt. Fåglarna satt och lyssnade och pickade varandra under vingarna.Natten stod som högst upp och det forslade kärlek kring världen.Allt blev tystare om möjligt och allt stannade upp ännu mer.

De såg varandra länge i ögonen och de badade i varandras själar som flöt omkring deras hjärtan. Han närmade sig sakta hennes putande och längtande läppar och de slöt sig kring varandra och allting dansade och deras kroppar tändes änglaeldar som tände eld på allt.

Hans händer längtade in under hennes klänning och hennes kropp darrade av lust. Han tog av sig sina byxor och lät sedan sina händer leta sig ner mot hennes grotta och han flöt in och fyllde upp det som tidigare varit tomt och hon älskade det. Han älskade det och dom älskade varandra.

Deras hudar svettades av den varma beröring som ropade efter varandra.

Tyst.

Plötsligt tyst.HImlen blev mörkare och ett kallt regn överaskade fåglarna som snabbt flög in under de stora träden och vinden blev hårdare och råare.

Mannens ögon hade blivit mörka och istället för att låta sina händer vila mot hennes bröst så flyttade han dom upp dom och tryckte sina ådriga händer mot hennes hals. Hennes ögon förvandlades från de mest lyckliga – till de mest fasade. Hon kunde inte förstå vad som hände. Hon fick ingen luft. , men hann fann sin kraft och den låg i hans händer och han tryckte hårdare och han grät.Flickan var nu blek som ett lakan- Mannen satte sig på knä och lade sina mördarhänder på ansiktet och han skrek mot himlen. Himlen svarade inte för d