Sanningen om psykiatrin i Dalarna


Det är så lätt att falla samman, även om man tror man står stadigt på fötterna på jorden. Men det finns nog ingen som är så svag som den som tror den har starka ben i det darriga mörkret. Jag har hoppat av, eller tagit en paus i från skolan. Min sociala fobi blev mycket värre under senare delen av 2017. Jag har, under några år förvandlats från en snubbe som kunde hålla en stand up inför 1000 personer, utan  att ens darra. Jag kunde till och med få adrenalinkickar av att stå på scen. På den tiden var jag även en social snubbe, som lätt kunde odla och behålla ett socialt nätverk. Jag kunde stundtals njuta av att kunna vara i centrum och kunna hantera det på ett bra sätt, och samtidigt stå med båda fötterna på jorden. Men i dag är jag i fjärran av den jag var. I dag kan det till och med vara jobbigt att gå ner på affären på grund av alla människor. Jag väljer helst, likt en vampyr att göra det efter mörkrets inbrott. Mitt sociala nätverk är praktiskt taget utslaget. Frida och Jessica dog 2015. Min pappa 2016. De övriga som jag hade kvar har valt andra vägar, och dessa vägar ledde från mig. Från att ha ett gigantiskt socialt nätverk, har jag gått till att ha praktiskt taget ingenting. Från att ha varit anlitad föreläsare och så vidare så har även allt detta tystnat och avtagit. Jag är liksom ingenting längre. Någon hjälp får man inte. Under 2017, fick jag äntligen en samtalskontakt inom psykiatrin, förvisso en socionom, men jag ville ge henne chansen. Jag gick dit EN gång, men sedan under tiden mars- juni så bokade hon alltid av samtalen, i bland bara timmen innan jag skulle dit. Troligen på grund av resursbrist. Skrev ett mejl, till verksamhetschefen och hon förstod mig och skulle ordna en ny kontakt som skulle komma till hösten. Men inget hände. Jag skrev ytterligare ett mejl och frågade vad som hände. Hon (verksamhetschefen)  ursäktade sig genom att säga att jag inte kunde få någon hjälp, då den nya psykologen blivit sjuk. Sociala fobin blev värre. Hoppade av skolan. Skrev ett nytt mejl till verksamhetschefen där jag skrev att jag var tvungen att ha en samtalskontakt med KBT för att jag skulle kunna klara skolan och ett arbete. Då menade hon jag skulle komma och träffa HENNE för ett bedömningssamtal (alltså om hon ansåg under ett samtal skulle bedöma om jag verkligen behövde vård inom psykiatrins ramar) här i Avesta. Jag kan alltså bli utan hjälp!, trots jag är i behov. Landstinget i Dalarna kan därför, enligt de själva vägra människor vård, ut i från deras bedömning att patienten (dvs jag) inte är i nog behov av vård. Detta strider klart mot bland annat HSL (Hälso och Sjukvårdslagen), och detta mina vänner är en bild av psykiatrin i dag, i alla fall om man bor i Dalarna. Aldrig hade jag trott då jag började utbilda mig till syrra, att sanningen var en helt annan än i böckerna

 

Annonser

Kim Wall är ett offer för mäns dödliga våld mot kvinnor – och ingen spänningsroman


Jag har hittills undvikit att beröra det troliga mordet på journalisten Kim Wall. Händelsen är förvisso spektakulär. Men den egentliga enda skillnaden är att hon har mördats till havs (i en ubåt) och inte på land. Jag har förståelse att människor tycker händelsen är spännande på grund av omständigheterna , men läser man media och social media så fortsätter man att hantera mordet som det vore en spänningsroman av Camilla Läckberg.  Man ser dessutom väldigt lite empati för Kim och hennes familj i medierna, och i stället fortsätter vi att bita på naglarna och låter fantasierna pumpa runt adrenalinet i kroppen tills vi får vända till den sista sidan i boken.  Men om vi ser händelsen från ett annat perspektiv: Varje år mördas kvinnor av män och detta fall särskiljer sig inte på det sättet alls. Normalt brukar mord på kvinnor få en annan tyngd i media och folk brukar skrika ut sitt förakt mot förövaren på sociala medierna.  Men detta lindras nog att den troliga mördaren är en vit man. Hade han varit från Somalia och hetat Ali till exempel så hade det sett annorlunda ut på Twitter, då hade man talat om ”Att det skjuts för lite” och att ”Våldet finns i flyktingarnas blod” osv och istället gör man det hela till en spänningsroman . Tänk på de anhöriga. För dem är det ingen thriller. Det är en dotter , en flickvän, en väninna som aldrig kommer hem igen.

Jag söker tre eller fyra testläsare till ”Inuti Wilda”


Skrivandet som hållit på sedan 2013 går mot sitt slut. Jag kommer senare mot jul (preliminärt) att börja redigera boken. Jag  kommer då att behöva ett antal testläsare till boken. Jag vill ha blandade åldrar och olika slags läsvanor bland annat. Lämna ert intresse nedan så återkommer jag senare under året till de som blir aktuella,. Det enda kravet jag har är att boken skall kunna läsas ut inom en viss tid och att ni noterar bokens styrkor och svagheter etc.

 

”Wilda” finns på riktigt!


En gång för några år sedan (2012?) så dejtade jag en helt fantastisk tjej! Hon var fin utan att hon förstod det. Allt var så bedårande. Jag minns hennes sätt att röra sig i håret som låg i pannan, och sättet att bara dricka ur ett glas. Det var som att universums vackraste kvinna ramlat ner från den regnvåta himlen framför mig! Jag förde dagbok på den tiden i något outgrundligt syfte som jag än i dag inte förstår. I dagboken döpte jag henne till ”Wilda” och hon blev den första hörnstenen i ”Inuti Wilda” En del saker från hennes historik har jag kanske omedvetet kopierat över till boken. Tyvärr var vi väl inte direkt skapade för varandra. Hon ramlade ner med ett leende framför fel snubbe!

Vi har väl inte någon kontakt att nämna i dag. Men jag ser i sociala medier att hon verkar ha ett bra liv. Hon hade ett eget valspråk, så om hon var drottning skulle det stå på hennes mynt ”Jonas, du kan om du vill”

Tjugosju dagar kvar


Tjugosju dagar kvar till skolan börjar igen.  Men jag har just nu ingen ork! Det känns som jag har sommarlov mellan åttonde och niondeklass och det är som att vandra i en totalitär kvicksand och just nu känns det inte som jag skulle kunna lära mig ett endaste läkemedel eller behandlingsmetod. Denna sommar har varit värdelös på många sätt!  Till hösten ska vi dessutom gå ut på GFU

Nej i dag vill jag bara bli en begravningsentreprenör och luta mig mot människors sorg. Det finns inget mer äkta än en människa som sörjer. Men sen då sorgen har gått över så ljuger vi igen för att bli vackrare än vad vi är.