Då vi öppnar dörren till fikarummet


Jag är imponerad av människor som kan öppna dörren till fikarummet första dagen på arbetsplatsen, och hela rummet fylls genast upp av beundran. Det går ett skimmer genom de grå väggarna och leenden spricker upp som vårisarna. De sätter sig med kaffekoppen. Kikar nyfiket upp på sina nyfikna arbetskamrater och vänskap uppstår som ett dagligt mirakel, och vänskapsbanden blir outtröttliga, medan andra öppnar dörren, kroppen sjunker i hop och fniss går igenom lokalen medan de tittar nedlåtande på den uträknade personen. Jag har funderat på vad detta beror på, kanske auran som berusar omgivningen eller som är så svag att folk vänder sig bort. Om vi ändå kunde försöka att se dessa människor, fylla upp dem med oss själva, och de dem en jävla chans. Men egot är för stort.

Annonser

”Inuti Wilda” är klar!


Det tog mig fem år (!) att skriva klart boken, och nu är den inskickad till bokförlagen! Det är således en dryg väntan. I bland tror jag skrivit något genialt – som alla vill läsa för att i nästa stund höra skrik från bokförlagens kontor ”Vad i helvete har vi här då? Det är det mest sunkiga manus jag läst” Haha. Jag vet inte om jag ens kommer att ge ut den, om ingen vill ha manuset. Jag brinner inte lika mycket för skrivandet som jag gjorde då ”Pojken som inte fick dansa” blev publicerad. Nu kändes allt plötsligt på riktigt, och inte  som de där spontana rödvinskvällarna då manuset åkte fram, och målet var att sälja en eller två exemplar. Men jag är nöjd med manuset även om det är en våldsam skildring och en del sexuella företeelser. Jag har velat skapa vidriga karaktärer och en bok med få hjältar. Jag har velat klä av de goda sidorna ur människorna, och klätt dem i ondskans trikåer. Jag har varit gränslös, kanske för gränslös. Men det är en bok som inte kommer att göra någon oberörd.

Kim Wall är ett offer för mäns dödliga våld mot kvinnor – och ingen spänningsroman


Jag har hittills undvikit att beröra det troliga mordet på journalisten Kim Wall. Händelsen är förvisso spektakulär. Men den egentliga enda skillnaden är att hon har mördats till havs (i en ubåt) och inte på land. Jag har förståelse att människor tycker händelsen är spännande på grund av omständigheterna , men läser man media och social media så fortsätter man att hantera mordet som det vore en spänningsroman av Camilla Läckberg.  Man ser dessutom väldigt lite empati för Kim och hennes familj i medierna, och i stället fortsätter vi att bita på naglarna och låter fantasierna pumpa runt adrenalinet i kroppen tills vi får vända till den sista sidan i boken.  Men om vi ser händelsen från ett annat perspektiv: Varje år mördas kvinnor av män och detta fall särskiljer sig inte på det sättet alls. Normalt brukar mord på kvinnor få en annan tyngd i media och folk brukar skrika ut sitt förakt mot förövaren på sociala medierna.  Men detta lindras nog att den troliga mördaren är en vit man. Hade han varit från Somalia och hetat Ali till exempel så hade det sett annorlunda ut på Twitter, då hade man talat om ”Att det skjuts för lite” och att ”Våldet finns i flyktingarnas blod” osv och istället gör man det hela till en spänningsroman . Tänk på de anhöriga. För dem är det ingen thriller. Det är en dotter , en flickvän, en väninna som aldrig kommer hem igen.

Jag söker tre eller fyra testläsare till ”Inuti Wilda”


Skrivandet som hållit på sedan 2013 går mot sitt slut. Jag kommer senare mot jul (preliminärt) att börja redigera boken. Jag  kommer då att behöva ett antal testläsare till boken. Jag vill ha blandade åldrar och olika slags läsvanor bland annat. Lämna ert intresse nedan så återkommer jag senare under året till de som blir aktuella,. Det enda kravet jag har är att boken skall kunna läsas ut inom en viss tid och att ni noterar bokens styrkor och svagheter etc.

 

”Wilda” finns på riktigt!


En gång för några år sedan (2012?) så dejtade jag en helt fantastisk tjej! Hon var fin utan att hon förstod det. Allt var så bedårande. Jag minns hennes sätt att röra sig i håret som låg i pannan, och sättet att bara dricka ur ett glas. Det var som att universums vackraste kvinna ramlat ner från den regnvåta himlen framför mig! Jag förde dagbok på den tiden i något outgrundligt syfte som jag än i dag inte förstår. I dagboken döpte jag henne till ”Wilda” och hon blev den första hörnstenen i ”Inuti Wilda” En del saker från hennes historik har jag kanske omedvetet kopierat över till boken. Tyvärr var vi väl inte direkt skapade för varandra. Hon ramlade ner med ett leende framför fel snubbe!

Vi har väl inte någon kontakt att nämna i dag. Men jag ser i sociala medier att hon verkar ha ett bra liv. Hon hade ett eget valspråk, så om hon var drottning skulle det stå på hennes mynt ”Jonas, du kan om du vill”

Tjugosju dagar kvar


Tjugosju dagar kvar till skolan börjar igen.  Men jag har just nu ingen ork! Det känns som jag har sommarlov mellan åttonde och niondeklass och det är som att vandra i en totalitär kvicksand och just nu känns det inte som jag skulle kunna lära mig ett endaste läkemedel eller behandlingsmetod. Denna sommar har varit värdelös på många sätt!  Till hösten ska vi dessutom gå ut på GFU

Nej i dag vill jag bara bli en begravningsentreprenör och luta mig mot människors sorg. Det finns inget mer äkta än en människa som sörjer. Men sen då sorgen har gått över så ljuger vi igen för att bli vackrare än vad vi är.