Jag tar fram pulvret och lägger det i hennes sköte. Slickar rent. Höga av underbart förakt. Jag darrar av en underbar rädsla. Jag vill inte vara döv. Jag vill höra hur hon kommer med dödens skor

Så perfekt. Det är sådana kvinnor som oftast finns med i mina poetiska texter. Me love.

Fast i bland dras jag till ”Fel kvinnor”:P

Jag raggar inte på sybehörsaffärer direkt:P Om det såvida inte är onda kvinnor som  jobbar där, och vill sticka in vriknålen i ögat på folk:P

Jag tror att min själ är hemlös. Jag vet att den försöker att äta syre på nätterna.

Vindlösa andetag påminner mig om att döden sveper över våra sista timmar.

Dom timmar då alla skriker för att inte gå under.

Gå under, under den fallande månen som ruttnat av enslighet och hat

Som ett dån ska vi aldrig vakna upp.

Vi vill inte vakna upp.

Förrän vi är sönderskurna i ögonen

så att ingen ser dom ögon

som blöder.

Blöder efter dig.

Är mina andetag kvar under kudde? Eller lånade jag dina?

Den natt då vi älskade under blodshimmlen,

fastspännda i ångestens rostiga klor

Vackert hotfullt.

Han ler. Hon tittar på honom precis som hon precis lärt sig att se, tycker han och känner glädje i sitt sjuka hjärta.

Han är inte ensamen längre. Hon finns där. Hon kommer alltid att finnas där, en ett sekel som aldrig dör.

Hon smeker av sina kläder, och han känner hur ensamheten rinner bort, barmhärtighet. Han är befriad från det rostiga upp och nervända korset.

Hon lägger sig ner framför honom, låter sina egna fingrar vidröra den underbara kroppen.

Salig. Han är i himlen,

Han tar av sig byxorna och går närmare henne. Han hjälper sig själv att nå det rosa havet som han drömt om

Hon skrattar. Hon skrattar och ler och säger hans namn.

Han är älskad. Han finns. Han existerar. Han betyder nåt

Han formar sina läppar till ett hjärta och kysser henne.

Eller kysser mot TV:n,.för hon ligger där bakom rutan i den skitga rutan i den porrfilm som han äger

Det enda han äger.

Det nämaste kärleken han någonsin kommer. När den är över så gråter han..

Allt är slut

Mina händer ska forma dig

till det ljus du vill vara

Vi ska rinna mellan varandras händer

och blöta upp huden som stramar runt ditt hjärta

Jag ser ljuset. Rid dit med mig i natt.

Ondskans häst är fallen.

Vår springare. Vit. Är snabbare än ljuset.

Wtf? Det jobbet får jag ju inte. Ändå MÅSTE jag söka det, annars blir jag avstängd från Arbetsförmedlingen och A-kassan! När jag var på AF förra veckan blev jag anvisad till ett jobb i Gävle där man var tvungen att prata/förstå danska!

Är detta ett skämt? Läser de ens igenom jobbanvisningarna som de skickar till folk? Trycker de på någon lotteriknapp? Arbetslösheten när hög som den är. Det enda man kan kräva av AF är väl ändå att de hänvisar folk till jobb de kan få?

Jag använder ju mina mardrömmar i skrivandet. Hela ”De vita människorna” kom ju nästan till i drömmarnas värld. I drömmar kan man hämta uppslag som man aldrig skulle kunna att drömma om;) haha i vaket tillstånd.

Missade ni mig i radion angående detta? Så kan du lyssna här

Ett tyst atombombsfall som förför tiden till ett evigt slut. Jag minns inte längre dina andetag mot min svettiga skuldra Då vi slogs sluta fred, Våra läppar bytte vin. Rött som oss. Blött som dödögonblicket Särar du på benen än? åt det mörker som tänder dig? Det finns bara spillror kvar av en vapenvila i strid, Det gör så jävla ont och tomt. Jag bara ler och låtsas som att mitt hjärta slog Hon siktar mot mig Hölstret är hennes ord och ögonen är hennes pistol. Jag är raderad. Kan man gå på en begravning för någon som aldrig funnits?

I morgon kommer Bus. Då får vi se på film och mysa iaf:)

Sedan då? Lördagen? Kommer jag att vara längre ner i skiten då?

Kollade lite på ”Tidslinjen” i dag. Mina inlägg från förr kunde jag se. Jag såg ett par inlägg som fick mig att le. Sedan att bli nedstämd. Det finns ens tid jag vill ha tillbaka. Men jag förtränger den i stället.

Jag har jobbat lite med poesiboken i alla fall. Men jag saknar fingertoppskänsla. Vet inte vad som är bra och vad som är dåligt.

Jag är vingklippt.