Jag är glad över att Björn Ranelid gick vidare i kväll. Han kanske är inte den mest musikaliska person som existerar. Men texten som han ”läs-rapp-sjöng” var något extra. Jag gillar när något blir annorlunda. Jag tämligen älskar människor som vågar stå utanför det vi är vana med. Han är mer mänsklig än vad många av artisterna är. Ändå så speglar sig folk hellre i plastiga artister med låtar köpta av låtskrivare som skriver världshitar. Ranleid står för poesin själv
Men OJ vad folk skrev ner Ranelid på Facebook. Det var arga att han gick vidare. De var arga på riktigt! Jag skrattade åt deras åsikter med ett leende.
Till och med självaste Jonas Gardell reagerade på twitter och menade att han inte var homosexuell längre. När Thorsten Flinck gick till andra chansen för några veckor sedan så gjorde han narr av honom. Denne Gardell, som säger sig stå på de svagas sida visar att han själv är en del av det som han påstår sig vara emot. Tyvärr har jag inte lika starka ”känslor” för Gardell längre. Han må vara en lysande författare men hans förakt lyser igenom att oftare. Man får gärna vara annorlunda tydligen, men inte annorlunda på ett sätt Gardell inte accepterar.
Jag älskar Ranlid för den konstnär han är.
Efter att ha läst Gardell är jag inte människa längre.