Den vackra gamens klor

Ångestens klor

Jag tror att min själ är hemlös. Jag vet att den försöker att äta syre på nätterna.

Vindlösa andetag påminner mig om att döden sveper över våra sista timmar.

Dom timmar då alla skriker för att inte gå under.

Gå under, under den fallande månen som ruttnat av enslighet och hat

Som ett dån ska vi aldrig vakna upp.

Vi vill inte vakna upp.

Förrän vi är sönderskurna i ögonen

så att ingen ser dom ögon

som blöder.

Blöder efter dig.

Är mina andetag kvar under kudde? Eller lånade jag dina?

Den natt då vi älskade under blodshimmlen,

fastspännda i ångestens rostiga klor