VHS-mannen

Innan jag blev arbetslös så trodde jag att jag skulle ägna dagarna att skriva. Ta hand om mig själv. Spinna på nya saker. Resa. Hälsa på folk. Jag skulle älska att vara vaken på nätterna, för jag älskar att vara det.

Men

Jag har blivit helt osocial. Jag har knappt ork att gå till affären. Jag har inte alls gjort något av det jag skulle göra. Jag är ständigt trött. Mina tankar är tomma och oklara. Jag vill bara sova mig igenom dagarna. Jag måste ha ett jobb. Jag blir galen på detta.

Dagens roliga var dock grannen som fiskat upp en video ur soporna. Han var så glad. Först fattade jag inte vad han menade.

”Jag kan se video på TV4 på nätterna” Jag hämtade andan och funderade på vad han menade ”Hur menar du då?”, undrade jag till sist ” Han trodde han var ultramodern och sade ”Jag har ställt in videon på kanal 4. Det är därför jag ser TV4 på nätterna. Jag hittade en video med massor av band” Jag vågade inte fråga, eller jag ville inte ens veta vad det var för saker på de kassettbanden. Man frågar inte någon det som lyssnar på finsk dansbandmusik 04.00 på nätterna.  Han svarade ”Massor av VHS” Jag ville ta in honom i den farliga världen så jag sade: ”Du. Jag laddar ner från internet. Har du internet?” Han bara gapade ”Nä. Inget internet i mina kassetter. Det är filmer” Jag blev irriterad ”Jo, men du kan ju ladda HEM filmer från internet” Han blev tvärförbannad på mig ”Man kan inte ladda hem TV4 då jag ser på film”  Sedan stängde han dörren till sig. Han skulle nog bli förbannad på mig om jag sade att det fanns något som hette DVD. Jag ska inte säga något till honom. Låt honom tro att han är en jävla trendsetter.

Peace.

 

Dödens diamanter

Snälla försök inte att se genom mina ögon, försök inte att träda in bakom mig. Det är så mörk och dystert där. Det är som ett vattenfall av döda diamanter som skrattar åt sanningen. Lögnen har grott in där.

Försök inte att få mig mänsklig. Försök inte att skulptera fram mitt ansikte. Försök inte att få mig att se ut över havet. För jag vill bryta sönder vingarna på den lilla fågel som kommer till mig nu med sina givande och underbara ögon som tigger mig,

Jag vill inte vara mänsklig för då får du se mig falla

Falla för dig.

På dig.

Det är tungt.

Börjar jag gråta kan du aldrig mer ta dig upp

Vänd om, ta samma väg som du kom. Drick lite ur mitt ensama hav så kommer du att glömma

Att vi älskade under månskenet.

Blir galen

190 sidor poesi, ska ner till cirka 70 sidor. Min kommande poesibok ”Prins Borderline” ska nämligen inte ha mer än sjuttio sidor. Det är ett elände att läsa vissa texter. De suger verkligen. Sedan ska jag bedöma vad jag tror andra vill läsa.

Men jag inser, precis det som en kvinna sade under en av mina föreläsningar:  Dödar du alltid kvinnan i dina texter.

Det är fan sant.

Jag kommer att bli tokig på detta. Jag hatar verkligen att läsa det jag har skrivit.  Texterna finns inte till för att jag ska läsa dem,  utan enbart för att jag ska skriva dem

Fuck

Dödens skor

Jag hör ett vackert ljud i mitt mörker. Natten stryper mig, så gudomligt. Jag tror att hon kommer nu, Hon som går i dödens skor. Hon lägger sina nakna blodiga kropp över mig och vi reser runt i den himmel som Gud ville mörda.

Jag tar fram pulvret och lägger det i hennes sköte. Slickar rent. Höga av underbart förakt. Jag darrar av en underbar rädsla. Jag vill inte vara döv. Jag vill höra hur hon kommer med dödens skor

Älskar denna kvinna

Bellatrix Lestrange så klart:) Så snygg (Dödsätare i Harry Potter) Dödsätare. Vilket vackert namn:)

Så perfekt. Det är sådana kvinnor som oftast finns med i mina poetiska texter. Me love.

Fast i bland dras jag till ”Fel kvinnor”:P

Jag raggar inte på sybehörsaffärer direkt:P Om det såvida inte är onda kvinnor som  jobbar där, och vill sticka in vriknålen i ögat på folk:P

Den vackra gamens klor

Ångestens klor

Jag tror att min själ är hemlös. Jag vet att den försöker att äta syre på nätterna.

Vindlösa andetag påminner mig om att döden sveper över våra sista timmar.

Dom timmar då alla skriker för att inte gå under.

Gå under, under den fallande månen som ruttnat av enslighet och hat

Som ett dån ska vi aldrig vakna upp.

Vi vill inte vakna upp.

Förrän vi är sönderskurna i ögonen

så att ingen ser dom ögon

som blöder.

Blöder efter dig.

Är mina andetag kvar under kudde? Eller lånade jag dina?

Den natt då vi älskade under blodshimmlen,

fastspännda i ångestens rostiga klor

Vackert hotfull

En dimma finns i tiden där allt dansar fritt. Som en ros som inte har något namn så ler hon mot honom.

Vackert hotfullt.

Han ler. Hon tittar på honom precis som hon precis lärt sig att se, tycker han och känner glädje i sitt sjuka hjärta.

Han är inte ensamen längre. Hon finns där. Hon kommer alltid att finnas där, en ett sekel som aldrig dör.

Hon smeker av sina kläder, och han känner hur ensamheten rinner bort, barmhärtighet. Han är befriad från det rostiga upp och nervända korset.

Hon lägger sig ner framför honom, låter sina egna fingrar vidröra den underbara kroppen.

Salig. Han är i himlen,

Han tar av sig byxorna och går närmare henne. Han hjälper sig själv att nå det rosa havet som han drömt om

Hon skrattar. Hon skrattar och ler och säger hans namn.

Han är älskad. Han finns. Han existerar. Han betyder nåt

Han formar sina läppar till ett hjärta och kysser henne.

Eller kysser mot TV:n,.för hon ligger där bakom rutan i den skitga rutan i den porrfilm som han äger

Det enda han äger.

Det nämaste kärleken han någonsin kommer. När den är över så gråter han..

Allt är slut

Paralympicsminnen…typ:)

När jag gick igenom texterna till boken i dag så dök jag på texter från min tid som komiker. Jag kan sakna den tiden i bland. Jag kan sakna kontakten med publiken. Jag kan sakna adrenalinets pumpande under giget. Men inte det före och inte det efter. Jag har funderat på en comeback. Förutsättningen är att det är noll personer i publiken och de inte lovar att vara kritiska. Men samtidigt ska de vilja ligga med mig Lite.

Lid i natt

Älskling. Lid inte i natt.

Mina händer ska forma dig

till det ljus du vill vara

Vi ska rinna mellan varandras händer

och blöta upp huden som stramar runt ditt hjärta

Jag ser ljuset. Rid dit med mig i natt.

Ondskans häst är fallen.

Vår springare. Vit. Är snabbare än ljuset.

Arbetsförmedlingen vet ju inte vad de gör

Jag fick ett brev från Arbetsförmedlingen i dag ”Kul” tänkte jag. Jag öppnade brevet. De har anvisat mig ett jobb som de vill att jag söker. Jag läste igenom brevet. Det lät ju bra! Jag blev lite glad. Självklart så ska jag söka det. Jag fortsatte att läsa brevet ”Ett KRAV är du berhärskar kurdiska språket/Baddini Dialekten”.

Wtf? Det jobbet får jag ju inte. Ändå MÅSTE jag söka det, annars blir jag avstängd från Arbetsförmedlingen och A-kassan! När jag var på AF förra veckan blev jag anvisad till ett jobb i Gävle där man var tvungen att prata/förstå danska!

Är detta ett skämt? Läser de ens igenom jobbanvisningarna som de skickar till folk? Trycker de på någon lotteriknapp? Arbetslösheten när hög som den är. Det enda man kan kräva av AF är väl ändå att de hänvisar folk till jobb de kan få?