Skrivardag


”Wilda” är upp i 140 sidor. Jag hade ju från början valt precis hur den skulle sluta. I ”pojken som inte fick dansa” så skrev jag de tre sista raderna i boken först, sedan hade jag en tråd att följa. Har skrivit cirka nio timmar i dag!

Men nu, i skrivandets stund så dök allt upp som en film i huvudet. Slutet i boken. Jag hatade det. Jag vill ju själv bestämma ödet. Men nu har ödet hunnit i kapp mig och jag tvingas nog välja det slut som valde sig självt.

Förvisso, så löser det en del frågetecken som jag själv valt. Slutet blir mer oväntat och med mer mystisk.

Det är ingen bekväm bok att skriva, inte alls. I förra boken hade jag ju Vincents kärlek till Agnes i mitt hjärta hela tiden. Det gjorde att jag kunde göra storyn relativt vacker. Jag älskade mina karaktärer.

Men den här romanen är allt annat än vacker.

Inget är egentligen vackert, för då är det en lögn eller en förvriden sanning.

Eller som Agnes skulle ha sagt ”Vincent din tok. Om man bestämmer sig för att något är vackert, så är det vackert” Vincent såg sin egen spegelbild i Agnes fickspegel som låg på bordet. Han sänkte sitt huvud och tyckte att Agnes ljög. Med låg röst sa han ”Jag är allt annat än vacker. Jag vill vara vacker, men inte för min egen skull, utan för din” Agnes kramade om Vincent, sedan log hon ”Du sa ju det själv, att du vill vara vacker, därför är du vacker, Men du var ju det vackraste som fanns redan innan”

Happy easter och så vidare, livets hårda skola etc


Då är det äntligen påsklov och jag får tid att skriva mer på ”Wilda” På tal om Wilda så kommer en känd, underbar konstnär att göra omslaget. En liten förhandsinfo till Er således.

Wildas person och karaktär håller jag på att bli klar med. Hon blir ungefär som jag tänkt mig, lite mer självständig kanske, och fruktansvärd irriterande! – fast ett hjärta av…guld? Svart guld? Inget hjärta alls. Jag vet inte. Hon är trots allt vampyr.

Jag har också ett arbete som ska in till skolan efter lovet, så lite annat har jag att göra också. Arbetet är i Etik och ska handla om: ”Är personer med utvecklingsstörning bra föräldrar?”

Eftersom jag har så mycket jobb att göra så kommer jag ”dessvärre” att få dricka lite vin.

En glad påsk till er alla (mohaha)

Bild

Svarta änglar


Sorgens bäck rinner tröttsamt igenom hennes själ. Runt om henne finns kärlek. Överallt. Den flockas som amorer omkring minsta berörning i minsta närvarande atom. Den glimmar hjärtligt – den lyser kärlekens budskap överallt.

De nykära paren plockar ludd i från varandras nyköpta kläder, det är liksom en stor grönskande gräsmatta med en enorm och väl utvald sol runt alla människor. De dricker sommardagg från varandras läppar och de smakar på varandra med mjuka kyssar – det är liksom saligheten som växer inom deras kroppar.

Hon. Däremot är den som ingen vill kyssa, ens om en bödel med skarpt och rostigt egg vill ta deras liv om dom inte kysser.

De dör hellre.

Hon. Är den som inte kan bjudas in till kärlekens tempel. Hon står utanför med bedjande blick ”snälla släpp in mig ett tag. Ge mig en sekunds kärlek så ska jag kunna le drömmande om den hela mitt liv, Det skulle ge mig en sån kraft, Bara en sekund. Ett litet hopp utför det vackra stupet där ni fallit tillsammans”

Ängeln, som vakar kärlekens tempel skakar på huvudet. Vill inte ens möta hennes blick. Hon är ful och kärlek är vacker. Hon är inte värd att älskas – hon skulle ta med sig den sorgsna pesten .-och smitta allt som var vackert. Bort – bort beordrar ängel och skrattar dovt

Bort. Bort från kärlekens port. Du får nog gå ganska ensam. Jag kan inte säga att du inte är värd kärleken, Men du är inte värdig den. Du är inte så vacker som vårat stolta folk,

Bort, bort, Du är inte värdig ett dugg. Bort, bort ingen älskar någon som inte kan älskas.

Du är inte värd ett dugg. Bort. Bort.

 

Stilla rymdslott


Ut i natten, Madame
Ditt hår ringlar sig ner på
mina väntande kinder,
som orkan från solen
Vaknar vi upp ifrån varandra.
Sommarglöd ..vakna igen sommarglöd
kom i natt och sprid allt över oss,
sjung bort våra spillror och täta
rymden med dom
Som ett jättelikt rymdslott som sluttar
ner mot mot oss
Förgör inte tystnaden, utan lyssna
så storartad den är madame,.
Fyll våra luckor med det stolhet
den är varandra, till trots
Evig segelbåt simmar så lätt i vår själ
En spegel i brand – lyfter segel
Upp mot vårat rymdslott
Radera bort
Ta bort det som förgjorde oss.
Ridå över mörkret.
Frihet i dina andetag
SÅ lyssna det klingar så
obarmhärtigt på natten
Stilla, Smek våra drömmar
med det du vill ska finnas

Rosa piller under din kudde


Jag tror att hon skar av sig ögonbrynen för att hon inte kunde se dom raketer som han aldrig ville skjuta upp för henne

Till månen.
Jag tror att hon stympade sina händer för hon aldrig skulle kunna känna i hans lena hår som hon inte ens fick nudda
Jag tror hon lade sina ögon i en syra. Bara för att hon aldrig fick se honom bara för att han inte fanns.
Jag tror hon slutade att gråta. Bara för att hon aldrig haft någon att gråta för.
Jag tror hon åt små rosa piller i tomheten. Bara för att för att någon aldrig skulle kunna fylla upp henne.
Jag tror hon tog sitt liv. För att hon aldrig haft något att leva för.
Jag undrar varför någon skrev på hennes gravsten ”Vi älskar dig” – då någon aldrig älskat henne.
Eller är det så. Att kärleken alltid kommer då det är försent

Tävling? Gör ett omslag till ”Wilda”


Jag funderar lite i min just nu självvalda ensamhet (fast ett glas vin håller mig sällskap, snart blir jag fler, då jag ser dubbelt) att senare i vår ha en tävling här på bloggen. Jag behöver ju ett omslag till ”Wilda” som passar bra till boken. Jag har en grundidé, men jag är absolut inte någon slags bildkonstnär av något slag (här hoppade generna några generationer, då många i min släkt är gudomliga konstnärer) så troligen kommer jag att ha en tävling om vem som gör omslaget till boken som tilltalar mig bäst! 

 

Vinnaren får sitt omslag publicerat på boken och kanske en middag med mig (fast det sistnämnda kanske låter mer som ett straff)

Hur som helst återkommer jag mer om detta i…ska vi säga…maj?